Välbefinnande och fungerande vardag

Maitosilta Oy i Somero har en lösdriftsladugård med tre robotar, där man gjort lösningarna för rutinarbetena med tanke på en fungerande vardag och de egna starka sidorna.

Gården ägs av Vili och Pasi Virtanen och det har hänt mycket under de senaste åren rörande verksamheten på gården. Vili Virtanen kom år 2017 med i verksamheten på gården som fungerade som en lantbrukssammanslutning och ersatte Pasis bror Jouni. Då höll man 50 mjölkkor samt ungdjur i en båsladugård.

Man började snabbt utveckla gårdar. Via en partiell generationsväxling bolagiserades gården och man började planera en utvidgning. En ny ladugård med tre robotar togs i bruk år 2020. Korna och kalvarna är i den nya lösdriftsladugården och den gamla båsladugården renoverades till kvigstall år 2024.

Man funderade över de praktiska lösningarna i lösdriftsladugården ur många vinklar och sökte lösningar som skall fungera under en lång tid. I stället för karusellmjölkning valde man robotar från GEA, korna fick en VIC-avdelning och ägarna koncentrerar sig på att få rutinerna att löpa. Förutom Pasi och Vili arbetar två anställda på gården samt två avbytare, som också jobbar på andra gårdar.

Från bås till robot

Då man planerade att utvidga produktionen var målet att få en lättskött ladugård, med sådana lösningar som gör vardagen löpande. Man planerade inte riktigt allt ända från början, utan man sökte också modell från ladugårdar som redan var i drift.

”Vår ursprungliga tanke var en mjölkningskarusell, men det skulle ha krävt mera utrymme och mera arbete”, berättar Vili Virtanen. I stället för karusellen valde man att installera tre mjölkrobotar och på gården har man varit nöjda med beslutet.

Det fanns många orsaker till att man valde GEA:s robotar. Robotarnas egenskaper som underlättar arbetet samt en övertygande helhet var faktorer som avgjorde.

”Med GEA:s robot för man fyra robotar till en enhet, vilket är bra”, säger Vili. Med de här robotarna sker mjölkningen skilt för varje juverfjärdedel, så det är möjligt att skilja åt mjölken från olika fjärdedelar. Robotmjölkningen var ett av de val man gjorde, där målsättningen var att få en bättre fungerande vardag i ladugården.

Very Important Cows – VIC

Bakom robotarna finns området för sinkor samt VIC-avdelningen. Till skillnad från många andra ladugårdslösningar beslöt man sig för att ha djupströbädd i kalvningsavdelningen och VIC-avdelningen.

”Djupströbädden kräver naturligtvis litet mera arbete, men vi har ändå inte ångrat oss”, berättar Vili. Alternativet skulle ha varit båskonstruktioner, men djupströbädden kändes som ett bättre alternativ med tanke på djurens välbefinnande. Det öppna området med djupströbädd har också fungerat bättre med tanke på kalvarna som får dia sina mödrar. Vid planeringsstadiet funderade vi litet på att korna skulle få amma sina kalvar, men vi gjorde ändå inga beslut beträffande indelningen i områden utgående från det.

”Då vi planerade ladugården var det inte lika aktuellt med att kalvarna skulle få dia sina mödrar som det är idag”, säger Vili. ”Nog pratade man om det, men mera konkret diskuterades det först litet senare.”

På Maitosilta övergick man till att kalvarna fick dia sina kor i slutet av år 2023. Till en början fick kalvarna vara med korna på halvtid, så att kalvarna var nattetid i kalvboxar och dagtid fick gå med sina mödrar på djupströbädden. Man övergick dock från halvdagslösningen och nu får kalvarna vara tillsammans med sina mödrar dygnet runt. Kalvarna har dock fortsättningsvis tillgång till en skild kalvgömma, där de får vara i fred om de så önskar.

”Korna håller kalvarna verkligt rena och efter att vi övergick till att kalvarna får gå med korna har kalvdödligheten sjunkit betydligt, och det förekommer just inte någon diarré”, berättar Vili.

Kalvarna får gå med sina mödrar i ungefär två veckor, men då det gällde den första gruppen prövade man på att de fick gå en hel månad. Nu väntar man på att se hurudana mjölkkor det blir av kalvar som börjat sitt liv med att fritt få dia sina mödrar.

Man vill satsa på förhållandena för de nykalvade korna också i fortsättningen. Virtanen anser att inledningen av laktationsperioden är en ytterst viktig del av mjölkkons liv.

För tillfället är mjölkkorna inte grupperade i avdelningar, men man drömmer om att bygga en extra ladugårdsflygel för de nykalvade korna, där det skulle finnas en egen robot bara för dessa kor. Då kunde de nykalvade korna vars mjölkproduktion är på stigande få den uppmärksamhet de behöver och på så sätt skulle man hjälpa till med att få laktationsperioden effektivt i gång.

Utlokaliserat enligt behov

I och med den nya ladugården ökade antalet djur rejält. Man fyllde ladugården med egna djur så långt som möjligt och resten skaffade man som dräktiga kvigor, som föddes upp på en gård. Det stora antalet kvigor sänkte medelkalvningsgången tillfälligt på gården som satsar på hållbarhet, men så småningom håller man på och når den nivå som gällde innan utvidgningen.

Såsom fallet var då det gällde att utlokalisera uppfödningen av kvigor i samband med ladugårdsbygget, litar man på gården mångsidigt på utomstående kunnande och man har utlokaliserat en hel del. Gårdens egen arbetskraft koncentrerar sig på att sköta korna i ladugården, medan exempelvis ensilageskördandet och gödselspridandet sköts av entreprenör, om än Vili och Pasi sköter basarbetena på åkrarna själva.

Då medelkalvningsgången ökar, minskar naturligtvis behovet av djur för nyrekrytering. Avelsarbetet är ett av de arbeten som man låter andra utföra, och avelsplanen görs upp tillsammans med Fabas avelsspecialist Mirva Härkänen. Inom avelsplaneringen strävar man till ett jämnt flöde av djur för nyrekrytering och kalvningar jämnt fördelade året om. Bägge dessa faktorer underlättar en löpande vardag.

”Man behöver inte göra allt eller äga allt”, konstaterar Vili Virtanen. ”Man måste fundera över i vad man placerar kapitalet och vad den egna tiden räcker till”, tillägger han.

På Maitosilta har man hittills och även i fortsättningen gjort beslut och lösningar, för att vardagen ska löpa och att arbetet är så meningsfullt som möjligt. Det är också viktigt att inse vad den egna tiden och det egna orkandet räcker till för, och därför sköts en del arbeten av andra. I fortsättningen kan man också vid behov låta andra sköta mera, i synnerhet om djurmängden ökar.

Maitosilta oy, Somero

• Delägare: Vili ja Pasi Virtanen
• Besättning: 192 kor och 101 ungdjur, mest holstein och ayrshire, dessutom några jersey och korsningar
• Åker: 230 ha, av vilket en liten del som bete

Text och foton Mirva Härkänen. Artikeln publicerades på finska i Faba magazine 1/2025