Framgångshistoria

En bra planerad ladugård blir klar utan otrevliga överraskningar

Julkaistu 13.3.2023

På mjölkgården Simola i Askola görs investeringsbesluten efter noggranna överväganden och förberedelser. Det fanns dock inte med i planerandet, att koronan kunde slå till mitt under byggandet av den nya ladugården. Men också det klarade man av.

Pentti och Janne Suokannas är ett ypperligt arbetspar på gården Simola. Samtalen löper bra och man kommer lätt överens om verksamheten på gården. Pentti blir snart 60 och Janne är 26 år gammal. Far och son jobbar tillsammans.

Det har funnits mycket att planera. Den nya ladugården blev klar för två år sedan. Nu ska man göra gården till aktiebolag. Enligt mjölkproducenten Pentti Suokannas är det en summa av många faktorer som gör att man bolagiserar gården. I kommande investeringar är det möjligt att få stöd för ung odlare.

Det är också viktigt, att bolagsformen gör att det är lättare att överföra ansvaret på Janne, som blev klar agrolog för ett par år sedan. Då båda generationer är ägare samtidigt, erbjuder det en lättare start som lantbruksföretagare för Janne.

– Det känns bra, då det är flera som bär ansvaret, säger Pentti.

Naturligt steg

För Janne Suokannas är det ett lätt beslut att fortsätta på mjölkgården, för han har allt sedan barn deltagit i de här arbetena. Det slutliga beslutet att fortsätta med korna fattade han, då han efter gymnasiet skulle inleda lantbruksstudierna år 2016 vid yrkeshögskolan i Mustiala.

– Då jag blev godkänd i inträdesförhöret, var saken klar, minns Janne.

Gården Simola är ännu i Penttis familjs namn, men i och med bolagiseringen får Janne sin egen del av lantbruket. Jannes lillebror Jaakko är ännu i gymnasiet, men han har en möjlighet att bli delägare i företaget, när Pentti och hans fru Pia pensionerar sig. Jaakko deltar redan nu i arbetena på gården.

Den nya ladugården blev klar för två år sedan

Till generationsskiftet på gården Simola hörde också att man utökade mjölkproduktionen. Det slutliga beslutet att bygga en ny ladugård fattades, då Janne inledde studierna i Mustiala. Då Janne förband sig att fortsätta på gården, var det tryggare att planera framtiden: man kan ta tag i det nya med kraften från två familjer.

Man hade planerat den nya ladugården en lång tid innan man fattade det slutliga beslutet. Människorna på gården hade därför besökt tiotals objekt såväl inom landet som utomlands för att samla idéer och uppslag för den nya ladugården. På så sätt fick man en bild av vad man ville ha.

– Vi sökte ramar, det vill säga hurudan storleksklass vi kunde nå, och det verkade vara möjligt att få miljötillstånd för en enhet av den här storleken. Vi måste också kalkylera med hurudan produktion vi får investeringen betald, berättar Pentti.

Enligt kalkylerna skulle en ladugård med två robotar varit dyr, men produktionen skulle bara ha ökat litet. Med en modell med fyra robotar kunde man bygga upp en tillräckligt stor mjölkproduktion.

Ladugården med fyra robotar är dimensionerad för 300 mjölkande kor. Ladugården är 4000 kvadratmeter stor och längden är 100 meter. Den nya byggnaden sitter fint i det böljande landskapet i Askola.

Golvet lutar två grader i ladugårdens längdriktning. Detta gjordes för att byggnaden då följer terrängen bättre. Dessutom gör lutningen att gödseln flyter bättre till gödselbassängen och gångarna hålls renare.

Den nya ladugårdens mjölkrobot analyserar mjölken och kan mäta progesteronhalten, av vilket man kan se om kon är i brunst. I kvigornas avdelning använder man sig av SenseHub-systemet, där kvigornas rörelser avslöjar om de är i brunst.

Generationsskiftet på gården Simola framskrider på ett kontrollerat sätt. Två generationer Suokannas är nu med i mjölkarbetet. I och med bolagiseringen kan den yngre generationen ta över en del av gården.

Korona kom i ett dåligt läge

Då man kommit bra igång med byggandet, kom koronan och Nyland stängdes. Detta orsakade problem då det gällde att ordna byggarnas transporter. En stor del av byggarna kom från Nystad, det vill säga från Egentliga Finland. Det fanns också byggare från Estland. Man fick material bra till bygget och slutligen fick också arbetskraften röra sig till bygget. Enligt Pentti Suokannas var det bra, att man trots svårigheterna beslutat sig för att bygga ladugården, och Janne håller med.

Åkerarealen och besättningen har vuxit kontrollerat

Gården Simola har varit i samma släkts ägo i generationer. Mjölken är det som gett förtjänsten. Då Pentti tog över gården år 1988, hade man 36 hektar och 30 kor. Åren har gått och storleken ändrat med tiden.

För två år sedan, innan den nya ladugården stod klar, hade man 90 mjölkande. I och med den nya ladugården ökade produktionen 2,5 gånger. Man ökade djurantalet genom att köpa kvigor från några gårdar. Dessutom använde man könssorterade semindoser åt egna kor, och ökade antalet mjölkkor på så sätt med egen uppfödning. Gårdens målsättning är att öka antalet mjölkkor till 300.

Gården har nu 350 hektar åker och 270 mjölkkor. Totala mängden nötkreatur på gården är nu 600. Om man själv skulle föda upp alla tjurkalvarna på gården, skulle man ha 800 djur.

– Nu när det varit dåliga år för vallfoderodling, har vi delvis sålt dem som förmedlingskalvar, förtydligar Janne Suokannas.

Nya åkrar skaffade man till gården Simola redan i god tid innan man byggde den nya ladugården. Största delen av de nya åkrarna ligger på en radie på fem kilometer från hemgården. Ungefär hälften av gårdens åkerareal är arrenderad. Jordarten på åkrarna varierar allt från mull till lera, alla slag hittas.

Åkerarealen är sammankopplad med besättningens storlek. Målsättningen är att all skörd från åkrarna går genom djuren. Av åkrarna är 200 hektar i vall. Då man blandar foder använder man spannmål från den egna gården, främst vete och korn.

Solpaneler och biogasproduktion

En av utgångspunkterna på gården Simola är att man är så självförsörjande som möjligt. Till detta hör att man har tillräckligt stor åkerareal och att man köper in så litet foder som möjligt.

Ännu under detta år ökar man självförsörjningsgraden på elektricitet genom att montera ungefär 250 solpaneler bland annat på taket till foderlagret.

I planerna finns också att bygga en biogasanläggning, men det förverkligas först senare, kanske i slutet av detta decennium. Biogasanläggningen producerar energi och samtidigt ändrar den djurgödseln till en mera hygienisk och luktfri gödsel för åkrarna.

Ayrshire är populär på Simola

Koraserna delar åsikterna. Ayrshire har varit den klart dominerande rasen i Finland sedan medlet av 1900-talet och det är först för några år sedan som holstein passerade den, räknat i antal kor i produktionskontrollen.

På gården Simola är majoriteten av korna av ayrshireras och bara en tredjedel av holsteinras. Ayrshire är också i fortsättningen den dominerande rasen på gården, det vill säga avelsarbetet satsas på dem. Naturligtvis fortsätter också de bästa holsteinkorna på gården.

– Det är vad vi föredrar. Ayrshirekorna är lättare att hantera, med holstein har vi haft större problem, berättar Janne Suokannas.

Gården är också med i ProCROSS-korsningsprogrammet, som använder sig av tre raser. Representanterna för kombinationen VikingRed, VikingHolstein och Coopex Montbéliard har ännu inte vuxit till mjölkningsålder på gården, men man väntar ivrigt på att se deras resultat.

– Det är bra om korna är hållbara och ger avkastning, menar Janne.

Förutom hållbarhet och avkastning satsar gården i sitt avelsarbete på benexteriör, spenar och juver, alltså att djuren är lämpliga för robotmjölkning.

Enligt Pentti och Janne Suokannas lönar det sig att i god tid förrän man bygger ny ladugård åka runt och titta på alternativ och skaffa sig en bra planerare för att förverkliga den.

Man tar emot yrkeskunnig hjälp

På gården Simola är det mycket jobb, trots att arbetet utförs av två generationer och det finns två utomstående fast anställda arbetare.

Pentti sköter utfodringen och hans fru Pia sköter kalvarna. på Jannes ansvar faller arbetet i ladugården. Jaakko hjälper till vid utfodringen. Den anställda personalens arbetsinsats riktar sig på morgon och kväll.

En sak, som folket på gården gärna låter yrkesmänniskor sköta, är aveln.

– Man måste använda andra yrkesmänniskor, annars bränner man ut sig, säger Janne Suokannas.

Fabas specialist på djurmaterial och gården Simolas kundansvariga Marjut Vakkilainen är en bekant gäst i Askola. Enligt Vakkilainen är gården Simola välskött och där uppskattar man avelsarbetet. Man tar positivt emot också nya frågor.

– Vi är med i ett nätverk för färska embryon och det har åkt iväg bra djur annanstans och blivit bra djur kvar hemma, tackar Janne.

Vakkilainen besöker gården med två månaders intervall. Under besöket granskar man de kor som kalvat efter det föregående besöket och efter bedömningen överväger man tillsammans med djurägarna, om kon är lämplig som mottagare av embryo. Dessutom exteriörbedöms alla kor och man bestämmer i vilken grupp kon placeras.

– Janne är en ovanlig ung producent, för han är alltid med i avelsarbetet, berättar Vakkilainen glatt.

– Då korna håller längre, får vi högre medelproduktion, påminner Janne.

Högre självförsörjningsgrad

Livet på Simola har under de senaste tiderna varit fylld av förändringar och att planera nytt. Ny ladugård, generationsskifte, bolagisering, ökade kostnader, inflation och torra somrar har orsakat mycket arbete.

Gårdens målsättning är att vara en modern mjölkgårds som utvecklas. Med tanke på lönsamheten är det viktigt att få så hög självförsörjningsgrad som möjligt och man borde exempelvis kunna odla mera protein på de egna åkrarna. På gården överväger man att ta med bondböna i växtföljden.

En ljuspunkt med tanke på framtiden är att Jannes ett år gamla pojke Viljami är så ivrig över jordbruket, att han vill varje dag komma och titta på djuren. Den här unge mannen verkar ha anlag för att bli en mjölkbonde.