User icon

Framgångshistoria

Det måste alltid finnas nya investeringsplaner

Julkaistu 20.9.2023

Det måste alltid finnas nya investeringsplaner

Man lever nya tider på mjölkgården på Sulkavantie i Liedenpohja i Virrat. Den unga husbonden Kalle Koivunen tog över tyglarna på gården för ett och ett halvt år sedan. Kalles föräldrar Hannu Koivunen och Kaija Morri är delägare i sammanslutningen med en mindre andel och är dagligen med i arbetena på gården.

Arbetsfördelningen på gården har blivit den, att Hannu sköter utfodringen, ladugården är på Kaijas ansvar och Kalle syns i synnerhet sommartid mest på åkerarbetena. Artur från Moldavien har arbetat på gården redan i fem års tid. På sommaren hjälper dessutom Kalles syskon till på gården. Man använder också hjälp av avbytare regelbundet.

”Man måste bara reservera avbytare i tid”, påminner Kaija Morri.

Dagens planer klarnar vid kaffekoppen. Även hunden Elmo anslöt sig till följe med Kalle och Hannu Koivunen och Kaija Morri.

Samarbetet mellan två generationer löper bra. Föräldrarna har erfarenhet. Kalle har å sin sida färska idéer samt fått ny kunskap om lantbruket under sin studietid. Man har ett stort bord i kontoret i ladugården, där de som jobbar på gården diskuterar och dricker kaffe.

På gården vill man också berätta om sin egen verksamhet för den stora allmänheten. I slutet av augusti ordnade Faba tillställningen Lehmät Livenä, där man presenterade mjölkgårdarna Tulimaito och gården Lopola i Ylöjärvi samt simmentaldikogården Uusi-Mattila i Nokia.

Krisen i Ukraina vid en känslig tidpunkt

Lantbrukssammanslutningen Tulimaito grundades i samband med det senaste generationsskiftet. Namnet på sammanslutningen kommer från sjön Tulilampi som ligger i närheten. Gårdens gamla namn är Kankaan tila, och Kalle tycker det är ett för vanligt namn. Han menar att det finns för många besättningar som heter så, men bara en Tulimaito.

Det följande skedet är att omvandla Tulimaito från lantbrukssammanslutning till aktiebolag.

”Där finns vissa fördelar som hör samman med beskattningen och ägandet”, motiverar Kalle.

Kalle minns generationsväxlingen och grundandet av lantbrukssammanslutningen under resten av sitt liv. Allt planerades noggrant men de stora överraskningarna skedde annanstans i världen: Ryssland anföll Ukraina en dag efter att Kalle blev ny husbonde på gården. Krisen har återspeglat sig på driften på gården på många sätt.

”Först undrade vi vad som nu kommer att ske, sedan började priserna stiga snabbt”, mins Kalle Koivunen.

Gödseln blev snabbt dyrare, likaså elektriciteten och många andra nödvändigheter. Producentpriset på mjölk började stiga senare, men det steg slutligen ganska rejält.

Nu ett och ett halvt år efter krigsutbrottet har priserna jämnat ut sig. Mjölkens producentpris har också sjunkit, men inte lika mycket som annanstans i Europa.

I aveln litar man på sakkunniga

I besättningen Tulimaito håller man 150 kor. Holstein är den dominerande rasen. På gården finner man också några jersey- och brown swiss-kor.

”Andelen ayrshirekor har minskat från vad det var förr, men inte slutar vi med dem, vi har bra exemplar”, berömmer Kaija.

Inom avelsarbetet litar gården på yrkesmänniskor, det vill säga på Faba. Därifrån skaffar man sig avelsrådgivning, semineringstjänster, dräktighetsundersökningar och förnödenheter.

På gården Tulimaito genomtestar och exteriörbedömer man alla djur. Medeltalet för kornas exteriörbedömningspoäng är 80,3 GP, vilket är mycket bra. Medelproduktionen är nu 12 379 kg EKM.

Av gårdens åkrar är 130 hektar i vall och 70 hektar i spannmål. Hela skörden används vid utfodringen av den egna besättningen. I år var det en besvärlig försommartorka som gjorde att den andra ensilageskörden blev sämre. Likaså led spannmålen av försommarens väder.

Kalle Koivunen har under sommaren ringt runt till grannarna och kommit överens om inköp av foder. Koivunen är nöjd över att man även tidigare fått köpa foder i grannskapet till korna på den egna gården.

Kalle Koivunen studerade lantbruk i Vik och tog över på gården samma vecka som Ryssland anföll Ukraina. Mycket har ändrat på gården sedan dess.

Först investerar man, sedan betalar man lånen

Människorna på Tulimaito är överens om att man måste våga investera.

”Vi har alltid tagit lån, nu är det tid att betala. Om utvecklingen går i dålig riktning ur bankens synpunkt, då börjar problemen hopa sig på vår sida”, säger Hannu.

”Nu tar vi ett år i taget, men vi planerar allt möjligt, så att vi kan fortsätta driften på gården”, sammanfattar Kalle som representerar den följande generationen på gården.

Den följande investeringen kan möjligen vara en biogasanläggning som är gemensam för flera gårdar. Enligt Kalle Koivunen har man preliminärt diskuterat det med gårdarna i grannskapet men inte gjort upp några noggrannare kalkyler. Ett tiotal husdjursgårdar skulle kunna gå med. I dagens läge skulle biogasen ha efterfrågan i synnerhet som drivmedel.

På gården Tulimaito byggde man den första biogasanläggningen redan år 2006. Det var ett av de första pionjärprojekten och den tidens teknik var ännu inte så värst välfungerande. Firman som levererade anordningen gick omkull och det var också andra problem, men i tio års tid hann den producera gas på gården.

”Vi fick fett från Valio till biogasanläggningen, det var nog bra”, minns Kaija.

En tid med kraftig tillväxt

Gården som ursprungligen hade fyra kor har vuxit till dagens omfattning genom investeringar. År 1961 byggdes en ny ladugård där man först höll 10 kor och sedan 15 kor efter att man utvidgat den.

Då Hannu och Kaija tog över gården hade man 30 mjölkande kor, men man slutade inte där. Man byggde en ny kall lösdrift på ett helt nytt ställe och antalet kor fördubblades igen.

År 2004 stod följande ladugårdsinvestering klar och antalet kor steg till 140.  Samtidigt skaffade man sig två mjölkrobotar, för det skulle ha varit alltför arbetsdrygt att mjölka med den gamla 2×3 tandemstationen, då besättningen växte och produktionen ökade.

Investering i kornas välbefinnande

Den senaste stora investeringen på gården stod klar år 2020. Liggbåsen byggdes om till mera kovänliga bås med djupströ, där man började använda separerad gödsel som strö. Belysningen ändrades om till ledlampor och samtidigt bytte man ut de 15 år gamla robotarna till nya.

”De robotarna började nog vara antika. Man fick inte reservdelar till dem längre och Hannu bodde nästan i ladugården”, minns Kaija.

Det speciella i den här renoveringen var att antalet liggbås minskades från 144 till 135. I och med den här minskningen behövde man inte lika många robotar, det vill säga i stället för tre gamla robotar kom det två nya, effektiva robotar.

Det fanns två orsaker till att man minskade antalet: mjölkmängden överskred onödigt ofta kvoten och man ville ha mera utrymme för korna.

Det här blev alltså en renovering för kornas välbefinnande och nu ser man nyttan av den. Tidigare hade korna ofta sår på haserna och man hade stora problem med aureus. Nu är det tydligt mindre förekomst av sjukdomsfall.

”Då haserna är i skick, förbättras välbefinnandet betydligt och avkastningen ökar”, konstaterar Kaija Morri.

Kornas ben har hållits friska med båsen med djupströbädd.

Separering är ett noggrant jobb

Separerandet av gödseln kom som en ny sak för gården för tre år sedan och det är ett arbete man fått försöka lära sig. Då man började fylla djupströbåsen, drabbades man några gånger av juverinflammation som orsakades av klebsiella-bakterien.

Enligt Hannus erfarenheter måste man noga följa med den separerade gödselns fukthalt i båsen, och det är bra att blanda kalk i gödseln för att uppnå lämpligt pH-värde, för att hålla bakterierna under kontroll.

I och med att man började använda separerad gödsel på Tulimaito, slutade man använda torv och kolavtrycket minskade betydligt.

Gården ser framåt

Gården under ledning av Kalle Koivunen är enligt Fabas kundansvariga Eeva Harhala (f. Linnainmaa) en gård som verkligen ser mot framtiden, som inte är rädd för att pröva på nya verksamhetsmetoder.

”Där som andra gårdar skulle bli vilande på sina lagrar och beklaga sig över motgångarna, funderar familjen Koivula direkt, hur man borde sköta sakerna i fortsättningen”, preciserar Harhala.

Familjen Koivunen har enligt Harhala redan länge insett vad som är hörnstenarna inom boskapsskötseln, det vill säga hur stor betydelse djurens välbefinnande och avelsarbetet har på resultaten. På gården har man förädlat fram en besättning på hög nivå då det gäller produktionen och avelsvärdena.

På gården använder man mycket köttrastjurar till de sämsta individerna i besättningen och i viss mån könssorterade semindoser för de bästa djuren. Samarbetet med människorna på gården löper smidigt och fungerar bra i båda riktningar.

”Jag är mycket nöjd med en situation, där man litar så mycket på mig, att jag får självständigt utföra avelsval, inom de ramar vi på förhand kommit överens om”, säger Eeva Harhala.

Harhala har varit specialist på djurmaterial för Tulimaito i ett och ett halvt år. Före henne besöktes gården av Mari Mukka-Koivumäki.

Tulimaito Lbs

  • Ägare: Kalle samt Hannu Koivunen och Kaija Morri
  • Ca. 150 kor, största delen holstein, en del ayrshire samt några jersey och brown swiss
  • Produktion 12 379 kg EKM

Lbs Tulimaito har fått sitt namn från Tulilampi, som man ser i bakgrunden.

Text och bilder: Lassi Lähteenmäki

 

Ajankohtaista

Arkisto

Faba logo
Faba logo