Boskapens välfärd

Karjan ja karjanomistajan hyvinvointi on tärkeitä tekijöitä taloudellisesti kannattavan ja tehokkaan kotieläintuotannon aikaansaamisessa. Meillä on tarjolla useita molempien hyvinvointia parantavia palveluita.

<h3>Hedelmällisyys</h3>
Karjan hyvä hedelmällisyys on avain kannattavaan tuotantoon. Hedelmällisyysneuvota, FabaHELMI-palvelu, SenseTime hyvinvoinnin seuranta auttavat tavoitteiden saavuttamisessa.

<h3>Terveys</h3>
Ennakoiva terveydenhuolto, sorkkaterveyteen panostaminen tukevat karjan hyvinvointia. Terveystarkkailu mahdollistaa tietoon perustuvan terveysjalostuksen.

<h3>DNA-määritykset</h3>
Perinnöllisten sairauksien, polveutumisen sekä sekakaksosten hedelmällisyysmääritykset hoituvat sujuvasti FabaLabin kautta.

<h3>Korvamerkit</h3>
Toimitamme Allflexin ja Stallmästarin virallisia nautojen korvamerkkejä. Valikoimaan kuuluvat DNA-merkit, eMerkit ja perinteiset korvamerkit. Tutustu  valikoimaamme. Tilaukset Minun Maatilani-palvelussa.

<h3>Navetta</h3>
Navettapesu ja lattioiden uritus parantavat työskentelyympäristön turvallisuutta vja viihtyisyyttä. Hoitoalueratkaisuilla eläinten käsittely saadaan sujuvaksi ja turvalliseksi.

&nbsp;
&nbsp;
&nbsp;

En bra planerad ladugård blir klar utan otrevliga överraskningar
På mjölkgården Simola i Askola görs investeringsbesluten efter noggranna överväganden och förberedelser. Det fanns dock inte med i planerandet, att koronan kunde slå till mitt under byggandet av den nya ladugården. Men också det klarade man av.
Pentti och Janne Suokannas är ett ypperligt arbetspar på gården Simola. Samtalen löper bra och man kommer lätt överens om verksamheten på gården. Pentti blir snart 60 och Janne är 26 år gammal. Far och son jobbar tillsammans.
Det har funnits mycket att planera. Den nya ladugården blev klar för två år sedan. Nu ska man göra gården till aktiebolag. Enligt mjölkproducenten Pentti Suokannas är det en summa av många faktorer som gör att man bolagiserar gården. I kommande investeringar är det möjligt att få stöd för ung odlare.
Det är också viktigt, att bolagsformen gör att det är lättare att överföra ansvaret på Janne, som blev klar agrolog för ett par år sedan. Då båda generationer är ägare samtidigt, erbjuder det en lättare start som lantbruksföretagare för Janne.
– Det känns bra, då det är flera som bär ansvaret, säger Pentti.
<h3>Naturligt steg</h3>
För Janne Suokannas är det ett lätt beslut att fortsätta på mjölkgården, för han har allt sedan barn deltagit i de här arbetena. Det slutliga beslutet att fortsätta med korna fattade han, då han efter gymnasiet skulle inleda lantbruksstudierna år 2016 vid yrkeshögskolan i Mustiala.
– Då jag blev godkänd i inträdesförhöret, var saken klar, minns Janne.
Gården Simola är ännu i Penttis familjs namn, men i och med bolagiseringen får Janne sin egen del av lantbruket. Jannes lillebror Jaakko är ännu i gymnasiet, men han har en möjlighet att bli delägare i företaget, när Pentti och hans fru Pia pensionerar sig. Jaakko deltar redan nu i arbetena på gården.
<h3>Den nya ladugården blev klar för två år sedan</h3>
Till generationsskiftet på gården Simola hörde också att man utökade mjölkproduktionen. Det slutliga beslutet att bygga en ny ladugård fattades, då Janne inledde studierna i Mustiala. Då Janne förband sig att fortsätta på gården, var det tryggare att planera framtiden: man kan ta tag i det nya med kraften från två familjer.
Man hade planerat den nya ladugården en lång tid innan man fattade det slutliga beslutet. Människorna på gården hade därför besökt tiotals objekt såväl inom landet som utomlands för att samla idéer och uppslag för den nya ladugården. På så sätt fick man en bild av vad man ville ha.
– Vi sökte ramar, det vill säga hurudan storleksklass vi kunde nå, och det verkade vara möjligt att få miljötillstånd för en enhet av den här storleken. Vi måste också kalkylera med hurudan produktion vi får investeringen betald, berättar Pentti.
Enligt kalkylerna skulle en ladugård med två robotar varit dyr, men produktionen skulle bara ha ökat litet. Med en modell med fyra robotar kunde man bygga upp en tillräckligt stor mjölkproduktion.
Ladugården med fyra robotar är dimensionerad för 300 mjölkande kor. Ladugården är 4000 kvadratmeter stor och längden är 100 meter. Den nya byggnaden sitter fint i det böljande landskapet i Askola.
Golvet lutar två grader i ladugårdens längdriktning. Detta gjordes för att byggnaden då följer terrängen bättre. Dessutom gör lutningen att gödseln flyter bättre till gödselbassängen och gångarna hålls renare.
Den nya ladugårdens mjölkrobot analyserar mjölken och kan mäta progesteronhalten, av vilket man kan se om kon är i brunst. I kvigornas avdelning använder man sig av SenseHub-systemet, där kvigornas rörelser avslöjar om de är i brunst.

Generationsskiftet på gården Simola framskrider på ett kontrollerat sätt. Två generationer Suokannas är nu med i mjölkarbetet. I och med bolagiseringen kan den yngre generationen ta över en del av gården.

<h3>Korona kom i ett dåligt läge</h3>
Då man kommit bra igång med byggandet, kom koronan och Nyland stängdes. Detta orsakade problem då det gällde att ordna byggarnas transporter. En stor del av byggarna kom från Nystad, det vill säga från Egentliga Finland. Det fanns också byggare från Estland. Man fick material bra till bygget och slutligen fick också arbetskraften röra sig till bygget. Enligt Pentti Suokannas var det bra, att man trots svårigheterna beslutat sig för att bygga ladugården, och Janne håller med.
<h3>Åkerarealen och besättningen har vuxit kontrollerat</h3>
Gården Simola har varit i samma släkts ägo i generationer. Mjölken är det som gett förtjänsten. Då Pentti tog över gården år 1988, hade man 36 hektar och 30 kor. Åren har gått och storleken ändrat med tiden.
För två år sedan, innan den nya ladugården stod klar, hade man 90 mjölkande. I och med den nya ladugården ökade produktionen 2,5 gånger. Man ökade djurantalet genom att köpa kvigor från några gårdar. Dessutom använde man könssorterade semindoser åt egna kor, och ökade antalet mjölkkor på så sätt med egen uppfödning. Gårdens målsättning är att öka antalet mjölkkor till 300.
Gården har nu 350 hektar åker och 270 mjölkkor. Totala mängden nötkreatur på gården är nu 600. Om man själv skulle föda upp alla tjurkalvarna på gården, skulle man ha 800 djur.
– Nu när det varit dåliga år för vallfoderodling, har vi delvis sålt dem som förmedlingskalvar, förtydligar Janne Suokannas.
Nya åkrar skaffade man till gården Simola redan i god tid innan man byggde den nya ladugården. Största delen av de nya åkrarna ligger på en radie på fem kilometer från hemgården. Ungefär hälften av gårdens åkerareal är arrenderad. Jordarten på åkrarna varierar allt från mull till lera, alla slag hittas.
Åkerarealen är sammankopplad med besättningens storlek. Målsättningen är att all skörd från åkrarna går genom djuren. Av åkrarna är 200 hektar i vall. Då man blandar foder använder man spannmål från den egna gården, främst vete och korn.
<h3>Solpaneler och biogasproduktion</h3>
En av utgångspunkterna på gården Simola är att man är så självförsörjande som möjligt. Till detta hör att man har tillräckligt stor åkerareal och att man köper in så litet foder som möjligt.
Ännu under detta år ökar man självförsörjningsgraden på elektricitet genom att montera ungefär 250 solpaneler bland annat på taket till foderlagret.
I planerna finns också att bygga en biogasanläggning, men det förverkligas först senare, kanske i slutet av detta decennium. Biogasanläggningen producerar energi och samtidigt ändrar den djurgödseln till en mera hygienisk och luktfri gödsel för åkrarna.
<h3>Ayrshire är populär på Simola</h3>
Koraserna delar åsikterna. Ayrshire har varit den klart dominerande rasen i Finland sedan medlet av 1900-talet och det är först för några år sedan som holstein passerade den, räknat i antal kor i produktionskontrollen.
På gården Simola är majoriteten av korna av ayrshireras och bara en tredjedel av holsteinras. Ayrshire är också i fortsättningen den dominerande rasen på gården, det vill säga avelsarbetet satsas på dem. Naturligtvis fortsätter också de bästa holsteinkorna på gården.
– Det är vad vi föredrar. Ayrshirekorna är lättare att hantera, med holstein har vi haft större problem, berättar Janne Suokannas.
Gården är också med i ProCROSS-korsningsprogrammet, som använder sig av tre raser. Representanterna för kombinationen VikingRed, VikingHolstein och Coopex Montbéliard har ännu inte vuxit till mjölkningsålder på gården, men man väntar ivrigt på att se deras resultat.
– Det är bra om korna är hållbara och ger avkastning, menar Janne.
Förutom hållbarhet och avkastning satsar gården i sitt avelsarbete på benexteriör, spenar och juver, alltså att djuren är lämpliga för robotmjölkning.

Enligt Pentti och Janne Suokannas lönar det sig att i god tid förrän man bygger ny ladugård åka runt och titta på alternativ och skaffa sig en bra planerare för att förverkliga den.

<h3>Man tar emot yrkeskunnig hjälp</h3>
På gården Simola är det mycket jobb, trots att arbetet utförs av två generationer och det finns två utomstående fast anställda arbetare.
Pentti sköter utfodringen och hans fru Pia sköter kalvarna. på Jannes ansvar faller arbetet i ladugården. Jaakko hjälper till vid utfodringen. Den anställda personalens arbetsinsats riktar sig på morgon och kväll.
En sak, som folket på gården gärna låter yrkesmänniskor sköta, är aveln.
– Man måste använda andra yrkesmänniskor, annars bränner man ut sig, säger Janne Suokannas.
Fabas specialist på djurmaterial och gården Simolas kundansvariga Marjut Vakkilainen är en bekant gäst i Askola. Enligt Vakkilainen är gården Simola välskött och där uppskattar man avelsarbetet. Man tar positivt emot också nya frågor.
– Vi är med i ett nätverk för färska embryon och det har åkt iväg bra djur annanstans och blivit bra djur kvar hemma, tackar Janne.
Vakkilainen besöker gården med två månaders intervall. Under besöket granskar man de kor som kalvat efter det föregående besöket och efter bedömningen överväger man tillsammans med djurägarna, om kon är lämplig som mottagare av embryo. Dessutom exteriörbedöms alla kor och man bestämmer i vilken grupp kon placeras.
– Janne är en ovanlig ung producent, för han är alltid med i avelsarbetet, berättar Vakkilainen glatt.
– Då korna håller längre, får vi högre medelproduktion, påminner Janne.
<h3>Högre självförsörjningsgrad</h3>
Livet på Simola har under de senaste tiderna varit fylld av förändringar och att planera nytt. Ny ladugård, generationsskifte, bolagisering, ökade kostnader, inflation och torra somrar har orsakat mycket arbete.
Gårdens målsättning är att vara en modern mjölkgårds som utvecklas. Med tanke på lönsamheten är det viktigt att få så hög självförsörjningsgrad som möjligt och man borde exempelvis kunna odla mera protein på de egna åkrarna. På gården överväger man att ta med bondböna i växtföljden.
En ljuspunkt med tanke på framtiden är att Jannes ett år gamla pojke Viljami är så ivrig över jordbruket, att han vill varje dag komma och titta på djuren. Den här unge mannen verkar ha anlag för att bli en mjölkbonde.

Simolas nya 100 meter långa ladugård passar in i landskapet i Askola.

<h3>Gården Simola, Askola</h3>
<ul>
<li>Mjölkproducenterna: Pentti och Pia Suokannas</li>
<li>Följande generation: Janne och Jaakko Suokannas</li>
<li>Mjölkkor: 270</li>
<li>Åker: 350 ha</li>
</ul>
Text och bilder: Lassi Lähteenmäki. Artikeln har publicerats på finska i Faba magazine 1/2023.
&nbsp;

robots

Faba » En bra planerad ladugård blir klar utan otrevliga överraskningar Comments Feed

generator

https://wordpress.faba.fi/wp-content/uploads/2022/11/cropped-faba-favicon-270x270.png

msapplication-TileImage

Kalvarna är den första länken i såväl mjölk- och köttproduktionskedjan. Rätta sortens kalvar, som motsvarar de förväntningar man har, har en stor betydelse för mjölk- och köttgårdarna. Om kalven inte lämpar sig för den användning man planerat för den, märks problemen snabbt i hela mjölk- och köttproduktionskedjan.
Den största delen av det finländska nötköttet kommer från mjölkgårdarna. Man måste planera framtiden för de kalvar som föds redan i det skede deras mor semineras, för att man ska få det bästa möjliga ekonomiska resultatet. Om kalvens mor är en av de bästa korna i besättningen, är det klart att man vill ha kalven till nyrekrytering i besättningen. Då lönar det sig att välja någon av rasens bästa tjurar till far till kalven. Genom att använda könssorterad semindos (X-Vik)får man då sannolikt en önskad kvigkalv.
Med de kor, av vilka man inte vill lämna avkommor kvar i besättningen, är det mest lönsamt att producera så kvalitativa djur som möjligt för köttproduktionskedjan. Användningen av köttrastjurars Y-sorterad sperma är i dagens läge ännu mera lönsamt än tidigare, för man vill ha mera köttraskorsningsdjur till köttproduktionskedjan. Då man väljer köttrastjur är lätta kalvningar, låg kalvdödlighet och hög överlevnad efter födelsen viktiga egenskaper man ska beakta. Vid valet av tjur kan man exempelvis använda sig av NAV:s NBDI (index för köttrastjurar använda på mjölkkor), då man kan söka de bästa möjliga tjuralternativen. I sökningen får man också reda på hurudan köttproducent den blivande kalven sannolikt är.
En planenlig uppfödning av kalvar har i framtiden en allt större betydelse. En gemensam planering och effektivering av mjölk- och köttproduktionen är i fortsättningen allt viktigare, för att mjölk- och köttgårdarna skall klara sig också i framtiden.
Pirkko Taurén, Produktgruppchef, Faba
Artikeln har publicerats på finska i Faba-magazine 1/2023

Faba » Kalven har betydelse Comments Feed

Faba anl
Varje medlemsgård innehar 21 andelar till ett nominellt värde av 10 € per styck.
Andelskapitalet är därmed 210 € / medlem.  Andelslagets nettoförmögenhet uppgår till
5.094,29 € / medlem.
<div class="blog-share text-center">
<div class="is-divider medium"></div>
</div>

Faba » Utredning över medlemsandelarna för beskattningen 2022 Comments Feed

Faba » Nytt bonussystem Comments Feed

Den nya faba.fi -helheten omfattar Fabas hemsidor och webbshopen på samma adress. I och med den här förändringen finner du all information, handel och aktuella frågor som rör Faba på samma sidor. Vår målsättning är att betjäna våra kunder mångsidigt på en och samma plats. I och med förändringen utvecklas webbtjänsten både vad gäller användbarhet, sökegenskaper och mångsidigare produktinformation.

Faba » Fabas nya webbsidor Comments Feed

Med fullmakt till Nötkreatursregistret säkerställer du att de av Fabas tjänster du använder fortsätter som hittills även efter april 2022. Om din besättning är med i produktionskontrollen, du använder Fabas seminologtjänster, dikotjänster eller lagrar uppgifter om semineringar eller kalvningar med programmet Min Gård, bör du ge fullmakt i Suomi.fi åt Mtech Digital Solutions Oy för att anmäla och granska uppgifter om nötkreatur.
Man ger fullmakten på adressen <a class="text-a" href="https://faba-osk.creamailer.fi/ac3/hUnI8AtT7Fb/MjAxOTk4NzAxfDQ2ODc3N3wxNTA3NjB8NjcyNQ%3D%3D" target="_blank" rel="noopener">www.suomi.fi/fullmakter</a>. Kom ihåg att lägga ditt gårdssignum med som specifikation i fullmakten! Se instruktioner och mer information <a href="https://www.minunmaatilani.fi/sv/fullmakt/" target="_blank" rel="noopener">https://www.minunmaatilani.fi/sv/fullmakt/ </a>

<h3 class="text-h1">Välkomna till Ahlvik Gård i Esse (Pedersöre) 18.8. kl. 10–14</h3>
Adress: Storgjutovägen 280, 68810 Esse (skyltning fram till arrangemanget)
Sommarens andra Lypsikit-tillställning ordnas på Ahlvik Gård i Esse i Pedersöre. Bror, Jeremias och Zackarias Ahlvik har en besättning på 160 kor. Bror Ahlvik inledde sin mjölkproduktion med 25 kor år 1988.
Korna på Ahlvik Gård mjölkar i en ny ladugård som blev klar år 2020. Ungdjuren håller man i den gamla ladugården en bit ifrån. Man har planenligt utökat besättningen inom ramen för FabaINTO-kontraktet. Gården fick en möjlighet att köpa dräktiga holsteinkvigor som varit i VikingGenetics spolningar i Hollola. I viss mån har man också skaffat sig toppdjur från andra besättningar. I dagens läge är ungefär 90 % av korna av holsteinras.
I avelsarbetet satsar man på Ahlvik Gård på mjölkbarhet, fertilitet och halterna i mjölken, som ger det bästa möjliga ekonomiska resultatet. Besättningens medelproduktion räknat som EKM är nu 13033 kg. Alla kvigor blir genomtestade.
Dessutom satsar man särskilt på djurens välbefinnande och hälsa, vilket man tagit i beaktande överallt i den nya ladugården och i skötseln av djuren. Sandbåsen är en av de viktigaste lösningarna i ladugården som förbättrar välbefinnandet. Kalvarnas liv börjar i CowSignals Cuddle Box-skötselboxar, där de får nymjölkad råmjölk. Vid fyra dagars ålder flyttas de till individuella boxar i den gamla ladugården och vidare till gruppboxar efter ett par veckor.
Gården har 140 ha åker, där man huvudsakligen odlar vall samt vete och korn till helensilagefoder. Alla åkerarbeten från gödselspridning till ensilageskörd sköts av entreprenör.
Människorna på Ahlvik Gård och Faba önskar dig välkommen till Lypsikit-tillställningen för att bekanta dig med denna moderna ladugård och besättning av hög klass!
&nbsp;

Evenemangets program

10:00 Lypsikit-dagens öppning och presentation av Ahlvik gård 
– Liisa Rampa, Faba med  Zackharias och Jeremias Ahlvik
10:15 Presentation av djuren vid fähusets läktare
11:00 Aktuellt inom lantbruket -panel 
Öppningstal av MEP Elsi Katainen och riksdagsledarmot Peter Östman 
Panelens medverkare: 
– Elsi Katainen MEP 
– Marko Puhto Pohjolan Maito 
– Ronny Snellman, Snellman Oy 
– Mikael Lasèn, Faba 
– Peter Östman Riksdagsledarmot 
– Mats Broända, Mjölkföretagarna rf.
12:15 Presentation av djuren vid fähusets läktare
13:00 Presentation av Ahlvik gård 
– Lisa Rampa, Faba med Zackharias och Jeremias Ahlvik
13:30 Presentation av djuren vid fähusets läktare

I Ikalis, på stranden till Kyrösjärvi, har man i två år lärt sig nya rutiner och verksamhetsmetoder, då två gårdar förenade sina krafter och byggde ladugårdar för båda besättningars djur på samma tomt. En gemensam mjölkrobotkarusell sörjer för mjölkandet av sammanlagt 600 kor. Då besättningsstorleken och teamet vuxit, har det tvingat företagarna att lära sig nya rutiner.
”Ladugården bör vara den bästa möjliga för korna och bra för dem som utför arbetet.” Med den här enkla riktlinjen började Terhi Lahtinen, Kari-Pekka och Emmi Kuortti samt Timo, Anita och Tommi Vähä-Eskeli tillsammans år 2017 planera ladugårdar som stod i kontakt med varandra.
Båda gårdarna hade då skilda besättningar på drygt etthundra kor som mjölkades med två robotar.
”Vi hade då ensamma redan ansökt om att få bygga ny ladugård på två olika platser, och inte fått lov till någondera. Vi hade redan länge önskat utvidga, men vi blev tvungna att tänka i nya banor”, konstaterar Terhi Lahtinen.
”Stranden till Kyrösjärvi är inte den lättaste tänkbara då det gäller att bygga. Den kuperade terrängen ger utmaningar för det praktiska förverkligandet och tillståndsförfarandet ger sin egen krydda. Ingendera av oss skulle ha kunnat utvidga sin produktion på de platser vi då höll korna”, tillägger Anita Vähä-Eskeli.
”Tommi körde förbi den här tomten och tänkte, att här skulle det kunna vara en bra plats för en ladugård. Sista dagen i juli år 2017 ringde han till Kari-Pekka och med det inleddes det gemensamma projektet”, fortsätter Anita.
I allmänhet känner mjölkproducenterna på samma område till varandra, såsom också i fallet med familjerna Kuortti och Vähä-Eskeli. Man hade dock inte haft intimt samarbete mellan gårdarna från tidigare. Familjerna kom i sinom tid varandra närmare i samband med ett giftermål i den närmaste kretsen, vilket lett till att också barnen haft att göra med varandra.
<h3>Samarbetet inleddes med att man grundade aktiebolag.</h3>
Från första början var det klart att det skulle finnas två olika aktiebolag i ladugården, och på så sätt uppstod MaitoEskeli Oy och MaitoKuortti Oy.
Vid planerandet av ladugården förenade man alla parters synpunkter. Gemensamma riktlinjer för alla direkt från början var att korna ska må bra, att det skall krävas litet arbete och att mjölkandet sköts automatiskt. Till en början planerade man ladugården som robotladugård. Så småningom ändrade sig planerna mera mot en mjölkningsenhet.
”Om man har tio robotar i användning, är det i värsta fall alltid en av dem i alarmtillstånd och det skulle inte ha blivit till någonting”, konstaterar Anita.
Mjölkningssystemet blev en GEA robotkarusell med 20 platser.
”Då fanns det bara en robotkarusell i Finland, så vi funderade länge. Själv är jag fortfarande för robotar, men jag kunde inte säga emot då och inte nu heller, då de yngre vill ha det så här”, säger Terhi. Hon motiverar sin ståndpunkt med att robotarna ger korna en valfrihet.
Vid planerandet gjorde man alltså också kompromisser, för att nå en fungerande helhet som tilltalar alla.
Ladugårdsprojektet var länge det hetaste diskussionsämnet i området. Det kom också flera besvär mot projektet.
”På grund av besvären försenades byggstarten med ett år. Under tiden utförde vi själva markarbeten på tomten, vilket blev betydligt billigare än att anlita en entreprenör, som skulle ha utfört arbetet mycket snabbare men också mycket dyrare”, berättar Anita Vähä-Eskeli.

<h3>Efter att loven beviljats inleddes byggandet med fart.</h3>
”Där blev det kanske litet bråttom mede vissa val, när man tänker så här i efterhand. Man skulle exempelvis ha kunnat ha mera färdiga reserveringar för avlopp och rör än vi har nu, med tanke på om man vill ändra på något system i framtiden”, konstaterar Tommi Vähä-Eskeli.
Helt utan problem framskred byggandet av ladugårdarna inte heller efter att man fått alla lov, utan coronapandemin medförde en extra krydda. De som skulle montera mjölkkarusellen var redan på väg till Finland, då en av dem konstaterades bära smittan, och allas resa stoppades på gränsen till Lettland.
”Monterarna ersattes då med finländska, som inte tidigare utfört ett motsvarande arbete. På grund av detta kunde vi inte inleda mjölkandet i december utan först i februari följande år”, berättar Terhi.
Mjölkningskarusellen användes första gången i februari 2021, varefter företagarna sökt sig fram till nya, gemensamma rutiner och verksamhetsmetoder.
En av de största förändringarna är att antalet anställda har ökat. Gårdarna har sex ordinarie gemensamma anställda, och ledandet och planerandet av deras arbetsturer tar sin del av arbetstiden.
”Inom arbetsledningens sammanträden har vi fortfarande kvar litet överbetonat ’den, som sköter det här’, fastän vi strävat till att dela upp ansvarsområdena mellan oss”, säger Emmi. Terhi ansvarar för besättningen, Emmi sköter frågor som rör de anställda, Kari-Pekka och Tommi sköter utfodringen, Timo byggnaderna och Anita kalvarna.
”Utbytet av information har blivit viktigare. Man kan inte utgå ifrån att alla de andra vet. Därför har vi lagt whiteboardtavlor och häften i ladugårdarna för anteckningar, samt meddelar flitigt till varandra i Whatsapp-grupper. På så sätt får vi allt skött, och det sker inga missöden på grund av bristfällig kommunikation”, berättar Anita.
Båda familjerna berömmer arbetstagarna i ladugården. Fastän det inte funnits så mycket arbetstagare till buds, har man lyckats fylla alla lediga arbetsplatser.
”Våra arbetstagare är alla noggranna och flitiga, ett stort tack till dem. De är mycket engagerade i sitt arbete och har ett gott öga för djuren”, berömmer Emmi.
En bra mätare över hur engagerade och yrkeskunniga de anställda är, är kalvdödligheten. Fastän det föddes ungefär 600 kalvar under år 2021, dog bara två av dessa kalvar.
”Som mest hade vi upp till 70 kalvningar under samma månad. Där gjorde våra arbetstagare ett flitigt och gott jobb”, tackar Terhi.
<h3>I de nya utrymmena har man mjölkat kor i snart ett år.</h3>
Ladugården består av två hallar och en mjölkningsenhet, som alla förenas av en förbindelsegång. Bägge aktiebolag äger en hall och hälften av mjölkningsenheten.  Båda aktiebolagen har också sina egna kor. Mjölkkorna är uppdelade i sex avdelningar. En är reserverad för sinkor och en är uppdelad med mellangrindar för kor som väntar att kalva, kor som kalvar samt en avdelning för kor som mjölkas i fiskbensmjölkstation. Alla kor som mjölkas separat, samt de som av en eller annan orsak inte anpassar sig till karusellen, mjölkas i en fiskbensmjölkstation med sex platser. Kvigorna hålls i tre ladugårdar: i ladugårdarna på bägge gårdar samt en gemensam hyrd ladugård, varifrån de flyttas till mjölkladugården ungefär en månad före kalvning. Efter kalvningen håller man korna först på djupströbädd innan de flyttas till liggbåsavdelning, därifrån de går till mjölkning i fiskbensmjölkstationen. Då mjölken får gå med i tanken, flyttas de till VIC-gruppen och karusellmjölkning. I VIC-gruppen håller man korna under specialgranskning under de första 40 dygnen av laktationsperioden, varefter de flyttas till andra grupper: förstagångskalvarna till sina grupper och de kor som kalvat flera gånger delas upp så att grupperna är jämnstora. Grupperna förs en och en i gången till mjölkning tre gånger per dag. Kalvarna drickutfodras i sin avdelning till tre månaders ålder, varefter de flyttas till hemgårdarnas ladugårdar för tillväxt. Tjurkalvarna och köttraskorsningarna åker till förmedling vid tio dagars ålder.
Ägarna konstaterar att anpassningen till den nya ladugården ännu är litet på hälft.
”Fortfarande söker vi bestående metoder: vad ska vi göra och i vilken ordning och hur mycket tid ska vi reservera för olika arbeten”, konstaterar Emmi Kuortti. En större besättning kräver ett annat sätt att tänka. Företagarna betonar samarbetets styrka.
”Ingen av oss har hamnat i nya situationer helt ensam, vilket varit till stor hjälp. Inte känns det här så helt annorlunda längre”, berättar Anita Vähä-Eskeli.
Fastän djurmängden mångdubblats, sköts djuren fortfarande individuellt och inte rutinmässigt.
”Överraskande bra minns man ändå enskilda kors namn och uppgifter precis som hemma, fastän man har ett sådant hönsminne”, säger Emmi med ett skratt.
”Djuren är inte en massa för våra anställda heller, utan också en del av dem känner djurens individuella skillnader och personligheter. Så småningom börjar man lära sig också de nya kornas egenskaper, exempelvis vem som är långmjölkad, då de får hela laktationsperioder”, tillägger Terhi.
Man strävar till att öka antalet djur från den egna besättningen så mycket som möjligt genom att använda rikligt med könssorterade semindoser. Man var beredd att till en början också köpa djur från flera andra gårdar, tills det genom ett ödes nyck råkade komma en hel mjölkbesättning till försäljning i närområdet.
”Man kan inte vänta sig att sådana besättningar, med 200 mjölkkor och en medelproduktion på nästan 12 000 kg, ska komma till försäljning. Aktiebolagen köpte hela besättningen, hälften på man, och fick ladugården fylld med en gång”, berättar Terhi. Den inköpta besättningen mjölkades i ladugården på den gård som sålde dem i drygt ett halvt år innan korna flyttades till den nuvarande ladugården.
Då byggandet ännu var på hälft meddelade Valio att man övergår till kontraktsproduktion. För investerade gårdar har produktionsökningen ofta delats upp på flera år, eftersom man sällan uppnår full kapacitet direkt efter att man tagit den nya ladugården i användning.
”Tack vare att vi köpt en hel besättning och lyckats bra med vår egen utökning av djurantalet, fick vi ladugården direkt full och genast i full produktion. Vi fick inte genast tillräckligt stor kontraktsmängd, vilket orsakade oss litet huvudbry”, minns Terhi.

<h3>Företagarna är rätt nöjda med sina resultat.</h3>
Under året med alla förändringar är medelproduktionen för MaitoEskeli 10639 kg EKM och för MaitoKuortti 11896 kg. Företagarna är rätt nöjda med sina resultat.
”Med tanke på att det under samma år var en flyttning till nya utrymmen, förändrad utfodrig, mjölkmetod och omgivning samt en sammanslagning av tre besättningar är det ingen dålig produktion”, säger Terhi.
Ibruktagandet av de nya ladugårdarna skedde inte utan utmaningar. Som båslösning hade man med tanke på korna valt liggbås med djupströbädd med separerad fraktion som strö. Separatorn fungerade dock inte ordentligt och man fick för litet strö.
”Vi försökte få apparaten att fungera under en allt för lång tid, vi borde direkt ha krävt en fungerande lösning av tillverkaren. Efter ett halvt år av problem bytte vi till ett annat märke”, berättar Tommi Vähä-Eskeli.
Båsen var dock en allt för lång tid med bristfälliga mängder strö, vilket orsakade juverinflammationer och benproblem, samt för många onödiga utmönstringar, som inte berodde på korna.
Alla djuren i besättningarna anpassade sig inte heller till karusellmjölkningen, så de korna har sålts som livdjur efter att man tog den i bruk.
”Redan de som tagit karusell i användning i Tyskland varnade att alla kor inte anpassar sig till karusellen. Det krävs att korna har bra balans och att de står på sin plats. Kor, som har sämre balans, exempelvis på grund av benproblem, kan lätt falla omkull i karusellen och kan efter det bli rädda och därefter vägra att gå in i karusellen”, berättar Emmi.
Både familjen Kuortti och Vähä-Eskeli har redan länge satsat på djurmaterialet. Även nu genomtestas alla kvigkalvar, och korna stamboksförs och exteriörbedöms. Avelsplaneringen sköts av Mari Mukka-Koivumäki i enlighet med JasuPlus-tjänstenivån. Andelen semineringar med köttrastjurar är just nu i båda besättningarna ungefär 40 %.
”Tillsammans med Mari har vi ofta funderat över vad vi ska göra, när man inte skulle vilja seminera bra kor med köttrastjur. Vi skulle gott kunna föda upp sådana kvigkalvar som vi inte behöver och sälja dem och på så sätt sprida ett gott djurmaterial, om vi skulle ha en lämplig samarbetspartner”, tipsar Terhi.
Å andra sidan har man spridit ett gott djurmaterial i större omfattning, eftersom flera tjurar som är födda hos Vähä-Eskeli och Kuortti har blivit godkända till seminbruk. De senaste av dem som kommit med på listorna är exempelvis VH Oxel, VH Lopex och VR Ferrero. Även tjurarna av finsk boskap, Kuortin Vihta och Kuortin Nokipii ISK, är värda att nämnas.
Man kan hoppas på fortsättning på tjurfronten i framtiden, för bland gårdens kvigor finner man flera djur som är dugliga för toppindex, för vilkas del man följer toppindexrekommendationer. Kvigorna på toppindexnivå semineras med de nyaste tjurfäderna och tjurkalvarna genomtestas flitigt. Likaså har VG:s spolningsprogram blivit bekanta för besättningarna under årens lopp, både genom spolningar som utförts hemma och genom kvigor som man sålt till Hollola för embryoproduktion.
Framtidens avelsmålsättningar för besättningarna är klara.
”Bra halter och mycket mjölk av vackra kor”, börjar Emmi. ”Bra ben och ett fungerande juver”, fortsätter Anita. ”Och nog får de också vara av showtyp”, tillägger Terhi, som ofta fungerat som domare på utställningar, med ett skratt.

<h3>MaitoKuortti Oy och MaitoEskeli Oy, Ikalis</h3>
<ul>
<li>sammanlagt 550 mjölkkor</li>
<li>holstein, ayrshire, jersey, finsk boskap</li>
<li>medelproduktioner 10639 kg EKM och 11896 kg EKM</li>
<li>sex avlönade arbetstagare, sex företagare</li>
</ul>
&nbsp;
Text och bilder: Eeva Linnainmaa

I Kiuruvesi, i eko-Finlands huvudstad, finns Milkkivei Oy, som fick sin början år 2012 som samarbete mellan fem bolagsmän. Delägarna är Anna-Saara och Antti-Lassi Tikka, Ulla och Matti Kauhanen samt Markku Siponen. Till skillnad från de flesta andra, är det inte fråga om ett familjeföretag, och frågan lyder därför, hur tre olika parter beslöt sig för att grunda en mjölkgård tillsammans.
”Varje part hade en hemgård med ungefär tjugofem kor som stod i båsladugård, och som sådana fanns det ingen framtid för att fortsätta. Alla visste att vi måste göra någonting, om vi vill fortsätta med mjölkproduktion”, berättar Anna-Saara. ”Milkkiveis historia börjar med att vi delägare fann varandra”. Då tre gårdar förenade sina krafter fick vi en lämplig mängd åker och arbetskraft med tanke på vardagens rutiner.
Våra planer började snart fokusera sig på en lösdrift för mjölkkor med tre robotar. Mjölkrobotarna var ett klart val, för ingen av delägarna ville längre börja mjölka. En ladugård med två robotar kändes liten, en med fyra kändes för stor, så tre verkade vara en lämplig storlek. I norra Savolax byggdes i början av 2010-talet också andra ladugårdar av samma storlek, där vi fick tips om ladugårdens modell: tre robotar verkade passa bäst i en modell med sex rader, där utfodringsborden är på ladugårdens långsidor.

På Milkkivei har djurens välbefinnande alltid varit och kommer alltid att vara i centrum för allt man gör. Bilden är från 2017.

Eurokrisen år 2012 försvårade finansieringen. Tilliten till framtiden och viljan att förverkliga en dröm man redan inlett var dock starka, och man började litet riskabelt att köpa kalvar på tillväxt i grannarnas ladugårdar med tanke på den nya ladugården. Smittosituationen i områdets besättningar gjorde att man fick fundera över taktiken hur man köper in djur. Delägarna bestämde sig sedan att köpa in en större besättning på sjuttio djur från Kopola i Pyhäjärvi.
Sommaren 2013 kunde man fira taklagsöl och på hösten flyttade korna från delägarnas tre gårdar till den rymliga och ljusa ladugården. Under sitt första hela produktionsår uppnådde Milkkivei en medelproduktion på 11 500 kg och året därpå överskred man 12 000 kg. ”De gamla korna tackade för bra förhållanden”, konstaterar Anna-Saara.
Den framgångsrika inledningen beror också på det arbete man gjort för djurmaterialet innan man grundade aktiebolaget: ”Våra besättningars medelproduktioner var redan i de gamla ladugårdarna ungefär 10 000 kg. Också de unga djuren som kom från besättningen i Kopola mjölkade utomordentligt, i medeltal över 10 000 kg under sin första laktationsperiod”. Djurens exteriör var i ordning, och man behövde inte gallra ut dem för att de inte lämpar sig för robotmjölkning. Senare, då man hade tillräckligt många djur, började man gallra ut bland de kor som det tog längst tid att mjölka.
<h3>Gemenskap redan i tio års tid</h3>
Milkkivei som fick sin börjar för tio år sedan mår fortsättningsvis bra. Medelproduktionen är fortfarande rejält över 12 000 kg, räknat som EKM är man nära 13 000 kg. Att det är en hållbar och produktiv besättning märker man på djurens medelkalvningsgång, 2,83, samt livstidsproduktionen på ungefär 29 500 kg för de kor som är vid liv. Mer än 15 % av korna i besättningen har mjölkat över 50 000 kg.
Under tio år har redan åtta kor på Milkkivei blivit premierade för att de mjölkat över 100 000 kg. Av dessa kor är Jännäri och Inari ännu med i ladugården. Det bör nämnas att Inari, som mjölkat över 120 000 kg, är dotter till en hundratonnare och dubbel champion på djurutställningen Tila-Mansikki, som arrangeras av husdjursklubben i norra Savolax.
Med djurmaterialet har man under årens lopp också uppnått andra framgångar. På Milkkivei ordnades år 2016 tillställningen Faban ÄpyliÄhvääri, och som tack donerade Faba ett embryo åt Milkkivei. Embryot blev följande år en tjurkalv, som VikingGenetics var intresserad av och beslutade köpa, och VR Elektros avelsvärde är fortfarande över 20.
Det senaste erkännandet för väl utfört arbete fick man under våren, då Milkkivei placerade sig bland de 500 bästa kontrollbesättningarna i landet, då man beaktade EKM produktion, mjölkproduktion och livstidsproduktionen för de kor som mönstrats ut.

Anna-Saara tillsammans med Jännäri, den ena av Milkkiveis 100-tonnare som är vid liv.

<h3>Vi koncentrerar oss på mjölkproduktion</h3>
Anna-Saara, Ulla och Matti sköter arbetena på Milkkivei under vardagar. Antti-Lassi och Markku har fasta arbetsförhållanden utanför företaget och deltar i arbetet under veckoslut och kvällar. Varje delägare har förutom de dagliga rutinerna något eget ansvarsområde inom företaget. Uppdragen baserar sig på allas egna starka sidor och intressen. Anna-Saara och Ulla ansvarar för djuren, Matti sköter foderblandningarna och odlingsplaneringen, Antti-Lassi är specialiserad på ekonomistyrningen och Markku på stödfrågor.
Fastän det säkert skulle finnas kunnande och intresse bland de egna att utföra arbetena, har man på Milkkivei valt att använda sig också av utomståendes tjänster: ”Det är något helt annat, när någon arbetar med ett speciellt uppdrag dagligen och dessutom på många olika gårdar”, anser Anna-Saara. ”Genom att följa upp planerna kan man också lätt se både orsaker och följdverkningar och själva resultaten”.
Man utlokaliserade också uppfödandet av kvigor år 2016. Före det födde man upp kvigorna i delägarnas gamla ladugårdar. ”Det var besvärligt arbete och man ville föda upp kvigorna på lättare sätt. En utomstående uppfödare var egentligen det enda alternativet för oss, för på så sätt kunde vi minska arbetsmängden”. Marja och Jari Haverinen från Pulkkila har fött upp kvigorna. Samarbetet har gått bra. ”De koncentrerar sig på att föda upp kvigor och vi på att producera mjölk”, summerar Anna-Saara med ett leende.
Förutom delägarna finns det inga andra ordinarie arbetstagare. Sommartid har man i allmänhet en lantbrukspraktikant. Praktikanten har flera gånger varit hemma från Österrike, men senaste år hade man på Milkkivei en agrologstuderande från yrkeshögskolan Savonia. I år har man en agronomstuderande från Vik i Helsingfors.
<h3>En gång i månaden sätter vi oss ner hela gänget</h3>
En förklaring till Milkkiveis framgång har varit den systematiska styrningen. ”Alla fem delägare skulle aldrig någonsin vara samtidigt på plats, om man inte skilt ordnade möten. Vi strävar till att en gång i månaden sätta oss ner tillsammans hela gänget, och var och en berättar om sitt eget ansvarsområdes aktuella frågor för de andra”.
Då vardagen och samarbetet är planerat att rulla på utan möda, är det viktigt att också upprätthålla motivationen. Ett par gånger per år strävar hela gänget från Milkkivei att åka iväg och tillbringa litet ledig tid tillsammans. Under resan behandlar man ändå ofta också exempelvis det föregående årets resultat eller någon annan aktuell fråga. Senaste gång diskuterade man foder och de förändringar som hör samman med det, eftersom det under inkommande sommar för första gången under Milkkiveis historia är en entreprenör som skördar ensilaget. För att upprätthålla motivationen har man också utvecklat ett premieringssystem, där premieringen baserar sig på att man uppnått de målsättningar man ställt på olika delområden, såsom åkersidan, ekonomin och djuren.

Ulla och Matti Kauhanen bläddrar i en bok om Milkkiveis historia tillsammans med Anna-Saara Tikka.

<h3>Fortsättningsvis koncentrerar vi oss på djurens välmående</h3>
Senaste vår utvecklade man gårdens verksamhet genom att ta solpaneler i bruk. Den största förändringen under inkommande sommar är att en entreprenör för första gången har huvudansvaret för ensilageskörden. ”Vi vill satsa på effektiv och snabb ensilageskörd, och dessutom tror vi att ensilage som är gjord med självgående exakthack bevaras bättre”.
Inom produktionen koncentrerar vi oss fortsättningsvis på en bra EKM-produktion och friska kor som rör sig bra och är på allt sätt problemfria. På Milkkivei har djurens välbefinnande alltid varit och kommer alltid att vara i centrum för allt man gör: den här våren monterade man nya båsbäddar och inför sommaren skaffade man sig fläktar för att minska värmestressen och på så sätt underlätta fertilitetsproblem. ”I framtiden har vi ganska säkert också en rastgård. Det har vi pratat redan länge om”, avslutar de tre gemensamt.

<h3>Milkkivei Oy, Kiuruvesi</h3>
<ul>
<li>Ägare: Anna-Saara och Antti-Lassi Tikka, Ulla och Matti Kauhanen samt Markku Siponen</li>
<li>164 holsteinkor och 36 ayrshirekor.</li>
<li>12mån. medelproduktion: 12347kg – 12964 kg EKM</li>
<li>250 hektar åker, av vilket ungefär 90 spannmål och 160 vall. Dessutom kontraktsodlingar på ungefär 80 ha.</li>
</ul>
&nbsp;
Text: Heli Tikkanen, Bilder: Heli Tikkanen och Fabas arkiv

Produktionskontrollen ger tillförlitlig information om hur mycket våra kor mjölkar, hurudan torrsubstanshalt mjölken har och på vilken nivå juverhälsan är. Vi använder oss av produktionskontrollens uppgifter då vi följer upp hur bra utfodringen lyckats, hur lönsam den är samt då vi gör upp nya utfodringsplaner. Man får hjälp av det omfattande urvalet av rapporter i det dagliga styrandet och då man planerar för framtiden. En viktig faktor är att informationen är tillförlitlig och att man kan jämföra uppgifterna från olika besättningar. Den information som är lagrad i produktionskontrollen finns bevarad och man kan dra nytta av den ännu efter många år!
Produktionskontrollen är också en förutsättning för boskapsaveln. Utan uppgifterna från produktionskontrollen skulle man inte kunna räkna ut avelsvärdeprognoser för vare sig kor eller tjurar. Inte heller skulle man kunna utföra genomisk testning, om det inte i bakgrunden skulle finnas en jämförelsegrupp med så uppdaterade uppgifter som möjligt, antingen tjurar vilkas döttrar har tillräckligt mycket information i produktionskontrollen eller genomtestade kor med sina egna produktionskontrolluppgifter.
”På gården använder vi oss av uppgifterna i produktionskontrollen varje vecka och varje månad, då vi undersöker hur bra blandfoderutfodringen lyckats samt hur lönsam utfodringen är. Vid avelsplaneringen är kons avkastning och avelsvärde viktig information då man planerar den kommande generationen”, konstaterar Ari Kantonen.
”Förutom nyttan vid styrandet av gården, kan jag inte ens längre föreställa mig att kunna förädla besättningen utan de redskap för val av kor som produktionskontrollen möjliggör, med hjälp av vilka det är lätt att välja lämplig tjur till och med åt kvigor”, fortsätter Janne Pietikäinen.
Janne Pietikäinen, Pielavesi, Fabas avelsutskottets ordförande och Ari Kantonen, Taipalsaari, ProAgria mjölkgårdsutskottets ordförande