Framgångshistoria

Med tillit når man resultat

Minna och Kari Herranen från Kiuruvesi betonar tillit när de berättar om förädlandet av sin besättning. Man når resultat, när man har kunnat lita på yrkesmänniskor och samarbetet fungerar.

”Hos oss är tiden begränsad och man måste leja andra till att sköta vissa uppgifter. Allt baserar sig då på tillit, liksom också med Faba. Det är klart att man gjort upp skriftliga avtal, men man har alltid också kunnat lita på muntliga överenskommelser”, berättar Kari Herranen.

Försäljningschef Anita Hyvönen har jobbat länge som avelsspecialist på familjen Herranens gård, men senaste vår ändrade det så att Heli Tikkanen numera är gårdens specialist på djurmaterial, och Minna medger att båda två förmodligen spände sig under det första besöket över hur samarbetet börjar löpa. Besöken har dock gått bra.

”Avelsarbetet och utvecklingen är långsam, det finns ingen genväg till lyckan. Vi har alltid haft fullt förtroende för Anita, hon vet vår uppfattning om hurudana korna skall vara. Hon har gjort upp våra planer i femton år och skaffade oss tiotals kvigor till den här nya ladugården”, fortsätter Minna Herranen.

Anita Hyvönen konstaterar också, att i och med ett långt samarbete börjar man veta ganska noga vad gården vill ha. Utgående från det kan man välja ut tjurar som motsvarar gårdens behov till diskussion redan före man kommer till gården.

Familjen Herranens avelsmålsättningar har varit, och är fortfarande, en frisk, stark, hållbar robotko. I förhållande till besättningens storlek har man mycket begränsat med kvigplatser, och också av den orsaken vill man att korna ska vara långlivade så behovet av nyrekrytering hålls litet.

Bra kor av ASMO-kvigor

Enligt paret Herranen har Faba bra redskap att planera avelsarbetet och utveckla besättningen och produktionen. Till sin gård har de valt JasuPLUS-tjänsten, till vilken det förutom avelsplanen hör bland annat genomtest av alla kvigkalvar, exteriörbedömning, beställning av semindoser och en prognos av djurflödet.

Under årens lopp har familjen Herranen varit med om mycket. Inspirerade av Anita tog paret Herranen emot sammanlagt ett fyrtiotal spolade, dräktiga kvigor från kärnbesättningen ASMO under åren 2009–11, av vilka Haltija fortfarande är med i besättningen.

”Målsättningen var att förbättra djurmaterialet i besättningen och då utfördes ganska mycket spolningar och embryoöverföringar också i vår besättning. Nuförtiden gör vi ungefär fem överföringar per år.”

Paret Herranen var i tiden också med i HAKA-projektet och dess embryoöverföringsring. Anita minns att hon många gånger ringde helt apropå till paret Herranen, då det fanns färska embryon att transplantera. I en stor besättning fanns det ofta något djur i lämplig fas av brunstcykeln. Minna har också varit med i förtroendeuppdrag för Faba och husdjursklubben i norra Savolax.

Besättning med jämna kalvningar

Under årens lopp har besättningen blivit holsteindominerad. Nu har man knappt en tredjedel ayrshirekor.

”Vi har inte aktivt strävat till det, men kanske vi har haft strängare gallring bland ayrshirekorna och det har kommit bättre kvigkalvar av holsteinras. Men ayrshiredjuren har nog ännu sin plats i besättningen”, berättar Minna.

Kari Herranen som ansvarar för utfodringen, tycker att en blandad besättning är mera utmanande. Blandfodret lämpar sig bättre för holsteinkorna, men det är inte möjligt att utfodra raserna skilt.

Besättningens medelproduktion var senaste år litet över 12 000 kg EKM, fetthalten 4,3 och proteinet 3,6. Paret Herranen misstänker dock att den heta sommaren kommer att märkas i det här årets resultat.

”Hettan är besvärlig för korna, fastän vi installerat fläktar. De kor som kalvade under sommaren, krävde mera arbete, för att de skulle bevara sin avkastning under hettan”, konstaterar Minna Herranen.

Medelkalvningsgången i besättningen är 2,9 och livstidsproduktionen för de utmönstrade har stigit till över 37 600 kg. Man har haft fem hundratonskor i besättningen, av vilka två, Ihaa och Juhlava, fortfarande är med i produktionen. 50-tonnare har man nu 35 stycken i ladugården och det finns flera kor som mjölkar 15–16 000 kg per år.

Kvigorna kalvar vid 24 månaders ålder, i medeltal en månad senare än målsättningen, men det beror delvis på att man vill ha jämna kalvningar per månad.

”Vi spelar ibland med seminerandet av kvigorna, så att vi får jämnt med kalvningar. Delvis på grund av prissättningen av mjölken, men också på grund av att arbetstiden och ungboskapens utrymmen skall räcka till”, berättar paret Herranen.

På basen av prognosen över djurflödet har man lyckats mycket bra med detta på gården. Antalet kalvar varierar bara med några stycken per månad, vilket är bra när det är fråga om levande djur.

Friska kalvar med igloo

Kornas lösdriftsladugård är byggd år 2005 och utvidgades år 2014. Då ladugården stod klar började mjölkandet med två robotar, den tredje togs i bruk tre år senare och den fjärde i samband med utvidgningen.

”Vi har 220 kor, det vill säga vi har rejält med ledig kapacitet, då sinkorna tar en del av båsplatserna”, säger Kari Herranen.

Man har funderat över att bygga egna utrymmen för sinkorna, men än så länge fortsätter man så här. Innan man besluter sig för att bygga, borde man få större produktionskontrakt.

Lösdriftsladugården som byggdes år 1998 fungerar som utrymme för ungdjuren. De dräktiga kvigorna och de som skall semineras är i lösdriftens bås och de yngre är i boxar. Kalvarna föds upp både i boxar och i igloor, som är under tak, och som används från mars-april fram till julen. De kalvar som säljs till förmedling föds upp i boxarna och kvigkalvarna huvudsakligen i igloo.

Under drickutfodringsperioden har man kalvar både enskilt och i gruppigloo med fem-sex kalvar tillsammans. Efter avvänjningen flyttas kalvarna till större grupp och igloo.

Igloorna är huvudsakligen på kompakt golv, under tak som skyddar mot regn och blåst. Sommartid har man också igloor under bar himmel. Under de kallaste vintermånaderna står igloorna tomma, för fastän kalvarna nog klarar sig, upplever man att skötseln då är för besvärlig och arbetskrävande.

Man har använt igloorna i några års tid och kalvarnas hälsa har tydligt förbättrats, vilket också var målsättningen då man började med igloor.

Kalvarna har eget blandfoder

Gården odlar 320 hektar, inklusive arrenden. I år har man ungefär 60 hektar i spannmål, nästan en tredjedel mindre än vanligt.

”Största delen av åkrarna är nyröjningar och målsättningen på åkersidan är att förbättra förhållandena och öka skördenivån. De här arbetena utför vi på sommaren, alltid då vi har tid mellan de andra arbetena”, berättar Kari.

Beroende på skifte tar man två eller tre ensilageskördar per år. Man skördar eget ensilage åt sinkorna efter att man först skördat åt de som mjölkar.

Utfodringen planerar Kari tillsammans med Henri Lotvonen från Eurotrading. Foderblandningens sammansättning, förhållandena i blandningen och tiden hur länge fodret rörs om justerar man under månatliga gårdsbesök.

I blandfodret har man två eller tre olika ensilagefoder, en foderblandning med havre som görs av en mobil foderkvarn, spannmål och rybs. Till sinkor och kvigor görs en egen blandning av ensilage som skördats litet grövre och rybs, vitaminer och mineraler.

För att spara kostnader och arbete började man senaste vinter göra en egen blandning också åt kalvarna på gården. Den torra blandningen som litet påminner om mysli görs av halm, korn, melass, kalvmineraler och salt. Blandningen fungerade som enda foder fram till fem månaders ålder. Erfarenheterna av kalvarnas blandfoder är goda, kalvarna tyckte om fodret och de växte.

”De börjar smaka tidigare på det här fodret än på pellets. Melassen gör att fodret fastnar på mulen, kalven slickar det och blir intresserad av att äta”, berättar paret Herranen.

Man gör kalvfoder som räcker till tre-fyra veckors utfodring per gång, så halmen måste absolut vara torr.

Att kalvarna och kvigorna har lyckad utfodring märks i att djuren är jämnstora, vilket Anita Hyvönen berättar att hon alltid beundrar i besättningen. Man har också beaktat jämn storlek vid avelsarbetet, men enligt specialisten ser man här mera resultatet av att alla har likadan uppfödning.

Text och bilder: Eeva-Kaisa Pulkka