Framgångshistoria

Mjölk och lämpligt juver

En stabil tilltro till sakkännare har varit Liisa och Petri Rojos väg då de förädlat sin besättning. Med god framgång.

På gården Lamminranta i Pöljä i Siilinjärvi har Liisa och Petri Rojo jobbat i 20 år som mjölkproducenter. I ladugården som stod färdig år 2005 har man 120 mjölkande samt ungdjur. Som hjälp i arbetet har man en djurskötare i ladugården och dessutom utför deras son Arttu maskinarbeten på gården vid sidan av arbetena på sin egen gård.

Man har alltid använt sig av sakkännares hjälp då man byggt upp den högproducerande besättningen och utvecklat gården.

”Vi har gjort det på det lättaste sättet, det vill säga använt rådgivare”, säger Petri Rojo.

Fabas avelsspecialist Tiina Tahvonen har svarat för förädlandet av besättningen på gården redan i tjugo år och med goda resultat. Besättningens medelproduktion är 13 150 kg EKM, medelkalvningsgången är litet över tre och livstidsproduktionen för de kor som utmönstrats är i medeltal nästan 39 000 kg EKM. Gården har haft fem hundratonnare, av vilka tre ännu är med i produktionen.

”Urvalet tjurar är nuförtiden så omfattande, att det är svårt att själv hänga med. Därför sköter Tiina om att göra upp planen och uppdaterar den alltid när det kommit nya tjurar”, berättar familjen Rojo.

Tiina besöker gården tre gånger per år och dessutom uppdaterar hon planen på kontoret. Tiina sörjer också för att beställa de semindoser som rekommenderas i avelsplanen till gårdens eget kvävekärl.

”Vi pratar med Tiina mellan besöken, men hon har alltid haft rätt så fria händer. Vår riktlinje har varit mjölk och ett lämpligt juver. Poängen kommer på sidan om, vi strävar inte efter några showtime-kor”

I och med systemet med produktionskontrakt har man ökat vikten av mjölkens sammansättning då man väljer tjurar.

Familjen Rojo anser att urvalet tjurar i kvävekärlet får vara stort, eftersom man inte förädlar individuella kor med universaltjurar. Det nuvarande omfattande utbudet uppskattas av husbonden, för han kommer ihåg tider då det bara fanns en handfull lämpliga alternativ.

Semineringarna sköts av Fabas seminologer. Enligt Petri Rojo därför att värdinnan på gården då får möjlighet att ibland diskutera med någon annan än med honom. Veterinären utför dräktighetsundersökningarna i samband med sina månatliga besök. Samtidigt avhornar man kalvarna och sköter andra icke-brådskande besvär.

”Veterinären kan utföra eventuella vårdåtgärder under samma besök, därför använder vi veterinären i stället för seminologen vid dräktighetsundersökningar.”

Kornas foderbord får aldrig vara tomt och det är inte kornas uppgift att putsa bort de sista smulorna.

Pensionären Hermione

Besättningen är numera en ren holsteinbesättning, för ayrshirekorna åkte ut från besättningen då man övergick till automatisk mjölkning år 2005.

”Vid samma tid som vår ladugård blev klar, upphörde en gård här i byn sin produktion. De hade köpt renrasiga frisiska kor på 1970-talet och förädlat dem. Därifrån fick vi köpa bra kvigkalvar”, berättar Petri Rojo.

Även i familjen Rojos ladugård har produktionen gått rejält framåt med hjälp av avelsarbete.

”Då jag fick den första kon som mjölkade över 10 000 kg, tänkte jag att den här måste jag få döttrar av. Nu räcker det inte längre. På basen av sina arvsanlag borde alla kor uppnå den mängden, och om de inte gör det, finns det någon orsak till det. Andra kor har ett sådant lynne och sådan aptit som krävs av en god mjölkko och det märks i produktionen.”

På gården har man firat hundratonskor fem gånger och tre av dem är fortfarande med i produktionen. Yötön har redan mjölkat 128 000 kg och är igen dräktig. Vid tiden för intervjun var Helmi på väg i sin och Ajatus ska kalva i maj. Hermione är pensionerad kvar på gården.

Under årens lopp har man i varierande grad utfört embryospolningar på gården. För en tid sedan kontraktsspolade man två kvigor och den pensionerade hundratonskon Hermione.

Favoritkon Hermiones embryo såldes nyss på auktion och man gjorde VG:s kontraktsspolning på Riemurasia.

”Den är min favorit. Man kan släppa Hermione fri på gårdsplanen, den rymmer ingenstans och går in tillbaka i ladugården när man säger till”, skrattar Petri Rojo.

Husbonden är extra förtjust i den här kon och han bestämde redan för flera år sedan att den skulle spolas, men man sköt fram spolningen tills den inte längre är med i produktionen. Hermiones fyra döttrar mjölkar i besättningen och två av dem är alltid bland de bästa korna i besättningen. Hermione själv har varit den bästa kon i norra Savolax vad gäller proteinproduktion.

Vid den första spolningen med könssorterad X-Vik-semin fick man 11 embryon och man hoppas få flera vid den andra spolningen. En del överförs i djur i den egna besättningen och en del kommer att säljas.

På Fabas Facebook-sidor auktionerade man i april ett Hermione x VH Backup / VH Finish –embryo, och intäkten av det, 570 euro, donerade familjen Rojo till stöd för fotbollslaget Lapinlahden P8, där deras gudson spelar.

Man säljer också 20 – 45 kvigor till livs per år. Under rekordåret, då man hade använt litet mera könssorterade semindoser än vanligt, åkte 75 kvigor till nya hem.

”Vi har inte behövt marknadsföra våra kvigor så mycket, de har klarat sig bra i sina nya besättningar och på så sätt marknadsfört sig själva. I allmänhet reserveras kvigorna på förhand”, berättar Petri Rojo.

Även nu använder man en del X-Vik-semin. Köttrassemineringarnas andel är ungefär 20 procent.

Man föder upp alla kalvar tills de är ungefär ett halvt år gamla. De kvigor som är lämpliga för den egna besättningen blir kvar på gården, de kvigor som är överlopps säljs till livs och tjurkalvarna flyttas till slutuppfödning hos Arttu Rojo.

Grunden för holsteinbesättningen är de kvigor man köpte från grannbesättningen, som igen baserade sig på frisiska djur som importerades på 1970-talet.

Alltid bra foder till buds

”Med hög avkastning får det inte finnas avvikelser i utfodringen och foderbordet får inte bli tomt”, understryker Petri Rojo.

Besättningen mjölkar nu det fjärde året med blandfoder. Petri Rojo medger att det krävdes moget övervägande att övergå till blandfoder, men det har visat sig vara en fungerande lösning.

I blandfodret har man ensilage, spannmål, rybs, mineraler och vitaminer. Dessutom är det majsensilage man odlar på gården en del av blandningen ungefär halva året. Torrhö och halm ger fiber i blandningen. I roboten lockar man med halvkoncentrat och glykol i vätskeform som ger mera energi.

För sinkor och dräktiga kvigor gör Petri Rojo en egen blandning, av vilken man får en blandning också för de växande kvigorna genom att öka mängden spannmål och rybs.

”Man behöver inte skilt göra tre blandningar, då man först ger år sinkorna och sedan lägger i det som behövs och fördelar åt kvigorna”, motiverar han.

Sinkorna har en egen avdelning i ladugården, men man planerar att de ska få ett helt eget utrymme, där det också ska finnas kalvningsboxar. Nu har man en gruppbox med halmströ för de kor som kalvar. Sommartid är sinkorna och en del av de dräktiga kvigorna på bete.

Utfodringsplanen görs upp av ProAgrias utfodringsspecialist Pirkko Korhonen, som Petri minns att besökte gården redan under hans föräldrars tid.

På gårdens ungefär 100 hektar egna åkrar och 40 hektar arrenden odlar man huvudsakligen vall. En del av spannmålen i utfodringen kommer från de åkrar där man förnyar vallarna, men största delen köper man. Ensilaget görs i storbalar och i blandfodret har man alltid ensilage från två eller tre olika skördar.

”En lyckad utfodring börjar på åkrarna, de måste vara i skick”, understryker Petri Rojo.

Ishockey och hästar

Av femtioåringarna Liisas och Petris barn studerar Minttu och Arttu har skaffat sig en egen gård där han slutuppföder mjölkrasdjur. Han hjälper också dagligen till på hemgården och torde i sinom tid vara den som fortsätter sina föräldrars arbete.

”Det skulle ha varit en lång tid att jobba som dräng hos oss i tio år. Nu har han en egen gård att lära sig på”, säger Petri Rojo.

Liisa lösgör sig från arbetet på gården med ishockey. Som ivrig Kalpa-fan följer hon alla matcher antingen på plats eller på televisionen.

Petri å sin sida sköter travhästar vid sidan av ladugårdsarbetena. Liisa och Petri äger helt eller delvis sammanlagt sex travhästar, som alla tränas av Petri i eget stall. På travtävlingar har man i alla fall hittills använt sig av yrkeskusk, men Petri har nog också själv licens.

”Jag har nu själv värmt upp hästarna förestart, så det har börjat intressera, att jag kanske skulle köra själv.”

Gården:

  • Rojo, Pöljä
  • Ägare: Petri och Liisa Rojo
  • 120 kor, ren holsteinbesättning
  • Medelproduktion: 13 150 kg EKM

Text: Eeva-Kaisa Pulkka / bilder: Tiina Tahvonen