Framgångshistoria

Det nordiska avelssamarbetet

Under 2021 kommer en artikelserie om det nordiska samarbetet att publiceras i SRB-bladet. I varje nummer kommer ett land inom samarbetet att presenteras närmre – om avelsarbetet på gård samt i ett mer övergripande perspektiv. Först ut i artikelserien är Finland med reportage om gården Hiukkala samt embryoprogrammet på Hollola.

Gården Hiukkala

Gården Hiukkala drivs av Paavo Karhu och Maarit Lassila. Paavos gammelfarfar och gammelfarmor flyttade från Ylistaro i södra Österbotten och köpte gården för hundra år sedan, år 1920. Under fyrtiotalet delades gården upp på farfarfaderns syskon och farfaderns del blev 1,5 hektar mark samt en ko. Denna tidpunkten anser man är startpunkten för produktionen som bedrivs idag. Paavos föräldrar tog sedan över gården under sjuttiotalet och då hade man 14 hektar mark och 12 kor. År 1977 gick de med i kokontrollen och vid samma tillfälle övergick större delen av besättningen till Ayrshire.

 

Gården är belägen i Maliskylä, Nivala i norra Österbotten. Besättningen har 65 kor plus kvigor. De har inga anställda utan ägarna driver gården själva med hjälp av Paavos föräldrar Matti och Helena Karhu. Gården brukar cirka 50 hektar vall och 15 hektar korn-ärtor (mix) för de egna korna samt 42 hektar korn och 25 hektar havre för både egna kor och försäljning. För enbart försäljning odlar de 25 hektar raps, 13 hektar timotejfröhalm och 13 hektar kummin.

Produktionsresultat

Medeltalen för besättningen är 64,3 kor som mjölkar 10 698 kg mjölk, 4,44 % fett, 3,72 % protein och 11 489 kg ECM/ år. Kalvningsintervallet ligger på 391 dagar med 3,09 kalvningar per ko. Mjölkningssystemet är DeLaval VMS. Djuren utfodras med blandfoder. Gården mixar ensilage, spannmål, rapsmjöl och mineraler för de mjölkande korna och dessa får dessutom köpfoder i roboten. Sinkor och kvigor har en annan fullfodermix med halm, spannmål och koncentrat. Fullfodermixen blandas en gång om dagen med traktor och mixervagn. Sinkor, kvigor och kalvar får egen blandning av mineraler och koncentrat.

Valet av Ayrshire

Anledningen till att besättningen har valt Ayrshire är att de gillar hälsosamma, robusta och fertila kor och som de anser är mycket produktiva. Dessutom tycker man att temperamentet hos Ayrhire är fantastiskt. Att de är friska hjälper dem överleva många sjukdomar som skulle vara en utmaning för Holstein. När nuvarande stall var nya fick de höra att Holstein var bättre för blandfoder och robotmjölkning. Därför inköptes några Holsteinembryon och de spolade några Holstein. Korna utav detta blev bra, men inte bättre än Ayrshires. I dag har de tre stycken Holsteinkor som referenser.

Paavo Karhu Foto: Johanna Aro

Avelsarbetet

Gällande avelsarbetet i besättningen har de i många år fokuserat på exteriöra egenskaper och de är nu nöjda med juver och klövar. I framtiden kommer de att lägga mer vikt vid produktionen för att öka ts, mängden fett och protein i mjölken. Nuvarande NTM fungerar i stort sett bra för besättningen. Alla hondjur i besättningen är genomiskt testade och testas nu med TST-tång.

Hiukkala är även en recipientbesättning för VikingGenetics Hollola lägger in en hel del embryon. Målet är att lägga in 40 embryon per år. Under 2019 uppnådde man målet med råge men under 2020 kom man inte riktigt upp i antalet. Ungefär 33 % av de bästa korna blir seminerade med konventionella doser och endast några stycken med X-Vik. Några av embryorecipienterna blir seminerade med Ayrshire och några med köttdoser om embryot inte resulterar i dräktighet. Totalt sett ger 40 % av korna köttraskalvar och 60 % Ayrshireavkommor. Sedan 2017 är besättningen med i GenVik projektet. Besättningen har sålt både kvigor och tjurar till VikingGenetics och i och med att de nu är recipientbesättning säljs det djur oftare, och då kalvar från VikingGenetics embryon.

På frågan om det finns någon kofamilj som är speciellt intressant blir svaret att det verkar som N. Ooppium verkar finnas hos alla de gamla och bra korna. Till exempel nämns Hillary ET, mor till VR Lesley, som har Ooppium som morfar.

Tjurkalven på gården Hiukkala Foto: Johanna Aro

Gården vill hela tiden utvecklas och fokus nu är ts i mjölken och laktationskurvans uthållighet. Fodereffektivitet kommer kanske bli en viktig egenskap när man får mer erfarenheter att räkna index för det.

De effekter man ser i besättningen av det nordiska avelssamarbetet är att alla exteriöra egenskaper har förbättrats avsevärt. Anledningen till detta tror Paavo är att man har lite olika populationer i de nordiska länderna, till exempel anser han att SRB har bättre juverform. Dessutom ökar de tekniska möjligheterna i ett större avelsprogram, till exempel genomiska tester, OPU och index för sparat foder.

Det finns i dagsläget inga stora framtidsplaner att utöka besättningen för en större mjölkproduktion. Besättningen strävar efter bästa ekonomiska resultat i befintliga stallar. Det innebär att bibehålla det genomiska framsteget och hålla kostnaderna på rimlig nivå. Gården är en kombination av effektiv mjölkproduktion och en bred växtodling och målet är att fortsätta denna vägen.

Vad man är mest nöjd med korna i besättningen är hållbarheten! De har en liten andel kvigor tack vare att gamla kor behåller både god hälsa och exteriör. Detta är ett sätt att hålla ner kostnader på ett enkelt sätt.

Vad Paavo vill dela med sig till SRB-bladet och dess läsare är att framtiden för den röda kon ligger i era händer. Nordiska mjölkproducenter har en fantastisk population av konkurrenskraftiga röda kor. Man kan leta överallt i världen utan att hitta en bättre ras än den nordiska röda som är ett alternativ till Holstein. Att fasthålla denna position kräver ett samarbete och Paavo drar en parallell med ett talesätt man har i Finland. ”Släden måste dras i samma riktning för att den ska röra sig framåt.” Detta är något vi måste fortsätta att göra!

Text: Paavo Karhu; Pirkko Tauren, Faba    Foto: Johanna aro, VG