Framgångshistoria

Noggrann planering av utvidgningen märks i nöjda kor och en välfungerande kotrafik

Ari och Katariina Kangas gård befinner sig i byn Päntäne i Kauhajoki. Ari, 29, är gårdens husbonde i fjärde generationen. Farfars far ägde den här marken redan i början av 1900-talet, men först på 50-talet började farfar och farmor med boskapsskötsel på den här platsen. Min far Asko övertog gården år 1978”, berättar Ari. 

Aris far körde mjölkbil, utvecklade gården, köpte tillskottsmark och förädlade besättningen. Aris mor Arja jobbade på bank vid sidan av arbetet på gården. Pappa satsade mera på att utveckla åkrarna från början av 2000-talet, men han prutade inte på förädlandet av besättningen på 24 kor. Det goda avelsarbetet syns nu i vår besättning”, berättar Ari. 

 Man gjorde generationsskifte år 2013. Antalet kor ökade, men Ari planerade inte på allvar att utvidga. Jag hade bestämt, att jag inte fortsätter med mjölkproduktionen ensam. Situationen förändrades dock, när jag blev bekant med Katariina. Hon är hemma från en mjölkgård i Karvia och hon var intresserad av boskapsskötsel. Jag kan säga, att den nya ladugården är Katariinas förtjänst”, säger Ari.     

Tvätta stövlarna en gång

Den nya ladugården med två GEA Monobox-robotar blev klar i juli 2019. ”Den 26 mars började vi gräva grunden och ladugården restes på tre månader av RKL Poukkula. Det var inga större problem under byggandet”, konstaterar Ar. Under planeringsskedet besökte Katariina, 27, och Ari mer än 50 ladugårdar för att bekanta sig med olika lösningar. ”En viktig tanke var, att man skall komma till varje vrå av ladugården med bara en tvättning av stövlarna” fortsätter Ari.

När man ser på ljuset, utrymmena och hur lugna korna är, har planerandet lett till ett bra slutresultat. Arbetena i ladugården, särskilt semineringarna och vården av korna, löper bra tack vare en välorganiserad kotrafik. Det finns tillräckligt mycket låsbara grindar och det är tre grindar vid roboten. I sorteringsboxen efter den ena roboten semineras korna och där gör man viloperiods- och dräktighetsundersökningar. De dräktiga korna flyttas till avdelningen på andra sidan foderbordet.

I mjölkkornas lösdrift finner man många praktiska lösningar som förbättrar välbefinnandet. Korna kan komma ut nästan hela året och liggbåsen har vattenbäddar. En kalvningsbox kan också enkelt isoleras till sjukbox. ”Tack vare en idé som väcktes vid seminolog Jarmo Huhtalas FabaNEXT-besök ändrade vi också förbindelsegångens plats”, berättar Katariina. Även ungdjuren har bra utrymmen. Kvigorna är i ett lösdriftsstall som blev klart i december 2019 och kalvarna är i den gamla ladugården.

Det gick bra att utöka antalet djur. Man hade 38 egna kor när den nya ladugården togs i användning och de var av bra kvalitet. Man hade redan länge utfört avelsarbete och besättningen hade gått med i GenVik-projektet redan några år innan man utvidgade. Ari och Katariina gjorde ett FabaINTO-avtal, där de fick en bra plan för inskaffning av djurmaterial. ”Vi började använda verkligt mycket X-Vik-semin och också köttrastjurar. Dessutom köpte vi djur från fyra besättningar som slutade. Hela besättningen från två gårdar, tio kor från den tredje och ungdjur från den fjärde”, berättar Katariina.    

Nu är målet att höja produktionen till föregående nivå

Man har nu fullt antal djur och nu skall man öka produktionen till samma nivå som i den gamla ladugården, 11 700 kg EKM. ”Bland de inköpta djurens avkommor finns det individer med bra genomvärden. Vi har fortsatt använda sorterad semin och ökat andelen köttrastjurar. Nu seminerar vi 60 procent av korna med köttras och 38 % av kvigorna”, berättar Katariina. Vi använder bara litet vanliga semindoser.  ”Till nyrekrytering behöver vi 50 kvigor per år och dem lönar det sig att skaffa med könssorterad semin från de kor vi tycker om. Bland kalvarna finns det ännu råd att gallra litet utgående från genomtesten”, konstaterar Ari.      

Gårdens avelsspecialist Essi Paavola besöker gården två gånger per år, men de håller ofta kontakt. ”Ibland tar jag rentav foton av kor och ber om råd”, berättar Katariina. De viktigaste egenskaper man nu förädlar är lämplighet för robot, mjölkbarhet och halterna i mjölken. ”Redan i den gamla ladugården mätte vi mjölkningshastigheten med tidtagarur”, berättar Ari. Juver- och benexteriören samt en rimlig storlek är också urvalsgrunder.

Just nu är knappt en tredjedel av djuren av ayrshireras. ”Nu är många av ayrshirekorna seminerade med X-Vik-semin, så deras andel ökar kanske en aning. Rasen har ingen betydelse. Vi vill ha djur som lämpar sig för oss. Man måste dock få ayrshirekvigorna dräktiga litet tidigare än holsteinkvigorna, så de inte blir feta. Hos korna ser man inte den här skillnaden längre”, konstaterar Ari. 

Man har testat många tjurkalvar, men ännu har man inte fått någon vald. Likaså har man än så länge väntat förgäves på hundratonnare. Många har kommit mycket nära gränsen. Nu har Ahkera (P. Orkko x P. Tykki) redan kommit till 97 000 kg, så vi hoppas den blir den första. På gården har man också utfört några spolningar. 

Puputes ET (VR Viktor x VR Vimur), +14, som föddes efter en spolning, representerar en kosläkt som utmärker sig med höga halter och bra exteriör. Revontuli (VH Beluga x VH Sparky), +29, valdes å sin sida till Fabas kontraktsspolningar. I besättningen finns tre dräktigheter med dess embryon, och en som nyss överförts och ytterligare en som ännu är djupfryst. 

Man har mycket fantasifulla namn på kornaDär finns bland andra Lutkutes, Jättebra, Lykkatill, Kommunisti, Sosialisti, Metaani och Suntio. ”Det är något av familjens hobby att hitta på namn”, småler Ari. 

Fabas seminologer sköter semineringarna, och gården har inget eget kvävekärl. I de ypperliga förhållandena skulle det gå bra att seminera ensam, men Katariina är i allmänhet på plats. ”Katariina är så noggrann med seminen”, säger Ari med ett skratt. Fertilitetsspecialisten Eveliina Latva-Hoiska svarar för gårdens FabaHELMI-besök. ”Hon sköter huvudsakligen viloperiodsundersökningarna och rapporteringarna. Jag är så otålig, så jag ber seminologerna eller veterinärerna att dräktighetsundersöka djuren”, berättar Katariina.

Korna och kvigorna har GEA CowScout –aktivitetsmätare, men man använder sig fortfarande av de traditionella brunstkontrollmetoderna och brunstkalendern. Med egna ögon följer vi med och antecknar i kalendern alla iakttagelser om brunst och hälsa. Det är lätt för vem som helst att skriva ner i häftet. Ari och jag lagrar uppgifterna sedan i maskinen”, berättar Katariina.   

Arbetena på gården sköts huvudsakligen av Ari, Katariina och Asko. Arja och Katariinas föräldrar hjälper vid behov. Vi har inte delat upp arbetena så noga”, konstaterar Ari om deras inbördes arbetsfördelning. ”Jag söndrar och Ari reparerar”, inflikar Katariina med ett skratt. Förutom sommarjobbarna har grannhjälpen en stor betydelse. Det får man med kort varsel. ”Om man på morgonen inte vet vem som kan hjälpa till med betongarbetena följande dag, så på kvällen har man listan klar”, konstaterar Katariina med erfarenhet. Man har också maskiner i sambruk med grannar och en spannmålstork med 11 delägareTröskandet och balandet har man utlokaliserat. 

Ari och Katariina koncentrerar sig nu på att höja medelproduktionen i besättningenFörhållandena är ypperliga och de stora investeringarna är gjorda för tillfället. Deras förstfödda, Iirosom föddes i september, fyller den tid som blir över efter arbetet. Ari sitter sin andra period i Fabas fullmäktige och dessutom är han med i MTK:s verksamhet. Fabas fullmäktige blev jag intresserad bland annat av genomtestning och också mycket annan aktuell information har jag fått där. Enligt Katariina är jag alltid mycket motiverad när jag kommer hem därifrån”, konstaterar Ari.    

Text: Mikko Säynäjärvi, Bilder: Timo Aalto